Lotsverksamhet för de mest utsatta

Idag följde jag som tillfällig ”praktikant” Uppsala Stadsmissions verksamhet på Mikaelsgården.

Mikaelsgården är Uppsala Stadsmissions verksamhet för hemlösa och utsatta personer, dit kommer mellan 40 till 70 besökare per dag. Många är hemlösa men inte alla, många är missbrukare men inte alla. Alla besökare lever dock i någon slags utanförskap.

Stadsmissionens verksamhet är oerhört värdefull. De som är verksamma inom Stadsmissionen besitter också en kunskap om hemlöshetens utbredning, konsekvenser och den utsatthet människor lever i. Den kunskapen ville jag ta del av.

Dagen på Mikaelsgården var väldigt intressant, lärorik och känslosam. Samtalen med personalen på Stadsmissionen, med de hemlösa och med missbrukare gav en väldigt värdefull insikt om vikten av verksamheten. Inte minst i betydelsen av den lotsverksamhet som funnits i tre år.

Lotsens uppgift har varit att stötta Mikaelsgårdens besökare i deras samhällskontakter. Den borgerliga majoriteten i kommunen har nu beslutat att kommunens finansiering från årsskiftet upphör och Stadsmissionen har inte råd att driva verksamheten vidare på egen hand. Uppsala blir då alltså utan lotsverksamhet för våra mest socialt utsatta. Och den brygga som Stadsmissionen byggt upp mellan Uppsalas hemlösa och myndigheter kommer att upphöra.

Efter dagen kan jag bara understryka hur fel tänkt det är. En viktig kontaktlänk mellan samhällets stöd och de mest utsatta försvinner. Och det är så fel.