Igår på kommunfullmäktigt debatterade vi min och Erik Pellings motion om att göra sociala investeringar möjliga. Vi vill att kommunstyrelsen ska få i uppdrag att ta fram ett förslag till en social investeringsfond som passar Uppsalas förhållanden. Men om man behöver inspiration kan man till exempel titta på Norrköping, Umeå, Nynäshamn, Trelleborg, Kalmar eller Örebro. För att nämna några.
I debatten framställs det som att alla är helt överens om att förebyggande arbete behövs och är viktigt. Om det är så är det bra. Men problemet är att den borgerliga majoriteten verkar tycka att Uppsala redan gör allt som behövs och inte ser behov av att utveckla området.
I många andra kommuner och inom SKL har man istället uppfattningen att vi behöver arbeta mycket mer förebyggande, att vi behöver samarbeta med andra huvudmän mycket mer, att vi behöver se över ersättningssystem och lednings- och styrningsfrågor samt att vi behöver avsätta mer medel till tidiga insatser. Jag delar den uppfattningen.
Att vilja utveckla ett område betyder inte att allt som görs idag är dåligt. Tvärtom. Jag tycker Uppsala på många sätt arbetar mycket bra och är en förebild. Men jag är också fullständigt övertygad om att vi, för att klara de utmaningar vi står inför, behöver vara modiga, tänka nytt och lära av andra.
Efter en lång debatt där alla framhöll vikten av förebyggande arbete röstade majoriteten i fullmäktige för avslag på vår motion. Så nära - men ändå så långt ifrån.
Skam den som ger sig Marlene. Förr eller senare hinner verkligheten i kapp borgerliga politiker. För varje investerad krona i förebyggande syfte kan samhället spara miljontals kronor på insatser i senare skede, t ex ungdomsvård, missbruksvård, kriminalvård, arbetslöshetsinsatser mm. Jag såg siffror på det för några år sedan och det var stora summor som om den politiska viljan finns kan investeras i barn och ungas uppväxt. Jobba vidare Marlene!
SvaraRadera