Valberedningens efterlängtade förslag

En enig valberedning presenterade igår sitt förslag till ny partiledning för Socialdemokraterna. Som partiledare föreslås Håkan Juholt och som partisekreterare Carin Jämtin.

Håkan Juholt är ett jättebra namn eftersom han är ett fräscht ansikte för många väljare. Han har karisma, en omtalad energi, är en god retoriker och en mycket inspirerande talare. Han har också en varm humor och ett härligt skratt. Humor och glädje ska inte underskattas för ett gott ledarskap.

Jag tror att han kommer att kompletteras väl av Carin Jämtin. Jämtin har en lång erfarenhet av både folkrörelse-, parti- och parlamentariskt arbete. Hon har regeringserfarenhet, är nu oppositionsborgarråd i Stockholm och hon har erfarenhet av internationellt arbete.

På gårdagens presskonferens utstrålade de en inspirerande vilja och trygghet tillsammans. Det här ingjuter energi i partiorganisationen, vilket verkligen behövs i det här läget, och det känns som att vi har fått se ett vinnande lag.

Tillsätt en jämställdhetskommission i Uppsala

Det är nu dags att ta strävandena efter jämställdhet ytterligare ett steg framåt. Trots
att diskussionen om arbetsvillkor och strukturella löneskillnader mellan könen har pågått länge har det hänt väldigt lite. Vi kan exempelvis se att andelen deltidsanställda kvinnor inom Uppsala kommun är nästan dubbelt så hög som andelen män (rapporterar UNT i dag 8/3), vilket resulterar i så väl lägre lön, lägre pension och lägre ersättningsnivåer.

Grunden för ett jämlikt, jämställt och solidariskt samhälle är rätten till arbete, som ger möjlighet att kunna försörja sig och sin familj och som ger ekonomisk självständighet livet ut. En av arbetsmarknadspolitikens viktigaste uppgifter är att skapa förutsättningar för en livskraftig arbetsmarknad i hela landet. Den som vill arbeta heltid ska kunna göra det men det ska också finnas möjlighet att utifrån egna behov och överväganden arbeta deltid.

Socialdemokraterna i Uppsala föreslår därför en lokal jämställdhetskommission. Den ska samla de politiska partierna, arbetsgivare och fackförbund i ett trepartssamtal för att ta ett gemensamt ansvar för att åstadkomma jämställda löner och arbetsvillkor i kommunen.

En fullspäckad måndag

Tio i sju i morse samlades samtliga kommunalråd i Uppsala vid Resecentrum i en gemensam aktion för att få stopp på tågproblemen mellan Uppsala och Stockholm. Inte en vinter till säger vi gemensamt över blockgränserna. Inte en vinter till med den osäkerhet som nu funnits om man ska hinna till jobbet eller hinna tillbaka till förskolan i tid. Det innebär också en stor samhällsekonomisk förlust med alla förseningar och påverkar hela regionen. Vi kräver att SJ och Trafikverket redovisar vilka åtgärder man ska sätta in för att klara nästa vinter. Jag menar att det också är viktigt att ställa krav på regeringen om ökade resurser till exempelvis underhåll av både tågen och rälsen. Om detta skrev vi också en gemensam debattartikel i UNT.

Efter en värmande kopp kaffe fortsatte sedan dagen med en heldags budgetkonferens och genomgång av förutsättningarna inför den budget som Kommunfullmäktige ska anta i juni.

Dagen avslutades med en träff med Uppsalas samlade studentkårer. Vi samtalade bland annat om studentbostäder, praktikplatser, hur vi marknadsför oss mot studenter, internationella studenters ekonomiska situation, kårobligatoriets avskaffande och det kommande kårvalet.

Jämlika löner - utopi eller verklighet i Uppsala?

Jag deltog idag i en paneldebatt som Kvinnojouren arrangerade med rubriken Jämlika löner - utopi eller verklighet i Uppsala? Alla åtta partier i Kommunfullmäktige var representerade.

Frågeställningen till oss var om vi ansåg att löneskillnader mellan kvinnor och män är problematiskt, vad vi har gjort för att rätta till dom när vi har suttit i majoritet samt vad vi har för planer för framtiden.

Debatten visade på en oerhörd skillnad mellan oss rödgröna och de borgerliga partierna.

Från centerpartiet kom förslag som stärk individen, byt jobb, tuffa till dig eller bli din egen chef för att höja lönen varvat med uttalanden som "Lögn, förbannad lögn och statistik". Det sistnämnda tolkade jag som ett ifrågasättande av om det finns löneskillnader över huvudtaget.

Kristdemokraten menade att det inte finns så stora skillnader när man synar yrkeskategorier i Uppsala kommun och ägnade större delen av sin tid till att tala om deltid som en rättighet och att man ska acceptera de olika livscykler som finns och de val man (eller kvinnor?) gör.

Från folkpartiet hade jag förväntat mig en mer feministisk hållning och blev riktigt förvånad när det istället handlade om kvinnligt företagande som enda lösning, förnekande att det finns problem i Uppsala samt ett hårt påhopp på oss rödgröna för att inte tidigare löst problemet (jag vet - det hänger inte riktigt ihop...).

Moderaten (den enda mannen i debatten) anförde att det faktum att kvinnor väljer familjen är en frihetsfråga och kategoriserade inläggen från oss rödgröna som extrema teorier (!).

Sverigedemokraten tyckte sig inte se några speciella problem när man jämför olika områden i kommunen.

För mig som Socialdemokrat är det grundläggande att konstatera att det handlar om strukturella problem. Trots att diskussionen om löneskillnader pågått så länge har väldigt lite hänt. Det grundar sig i en ovilja att se kopplingen mellan kvinnors position på arbetsmarknaden och i samhället. Man vill individualisera problemen och inte se strukturerna i samhället.

Yrkesgrupper där kvinnor är i majoritet har större andel deltidstjänster, fler timanställningar, otryggare anställningar, högre arbetsrelaterad ohälsa och sämre lön. Det är fakta. Som politiker vill jag åstadkomma en förändring - och det handlar inte, som påstods i debatten från borgerligt håll, om att jag ser kvinnan som ett offer. Socialdemokratins hållning i den här frågan handlar om vår grundläggande värdering om alla människors lika värde.

Vi Socialdemokrater kommer fortsätta att aktivt driva frågan om jämställda löner. Några av de viktigaste åtgärderna för att åstadkomma en förändring är följande:

• Politisk vilja - strukturella problem måste lyftas till en politisk nivå för att finna en lösning
• Mer pengar - från både staten och kommunen
• Rätt till heltid
• Lönekartläggningar - Jämställdhetspotter
• Jämställdhetskommission - samla de politiska partierna, arbetsgivare och fack i ett trepartssamtal, för att ta ett gemensamt helhetsansvar för jämställda löner.

Barnfattigdom

Jag och Rasmus var idag på ett otroligt intressant forskningsseminarium om barn som växer upp i familjer med behov av långvarigt försörjningsstöd. Joakim Palme lade med sin utredning efter 90-tals krisen grunden för en otroligt viktig forskning om sambanden mellan barns ekonomiska utsatthet och fysisk och psykisk ohälsa, sämre kognitiv utveckling och sämre skolresultat. Låt oss gemensamt kämpa för att utrota barnfattigdomen!

Kan vi få en skoldebatt nu?

I dagens UNT debatterar Ulrik Wärnsberg, Bengt Sandblad och jag skolfrågor.

"Den borgerliga alliansen är bekymrad över kunskapsresultaten i skolan. Det är även vi socialdemokrater. Nyligen har en konsultrapport om skolan presenterats för kommunen. Frågan är om den tillför något nytt? Rapporten består av cirka 40 sidor presentationsbilder. Innehållet som är baserat på intervjuer består av sedan tidigare kända kunskaper: ha tydliga politiska mål och prio­riteringar, satsa på det pedagogiska ledarskapet och gör strukturerade uppföljningar. Någon mer detaljerad förklaringsmodell presenteras inte. Inte heller vad skolan kan göra lokalt för att förbättra sina resultat.

Under den tid vi hade väljarnas förtroen­de att styra Uppsala hade kommunen en särskild av kommunfullmäktige fastställd skolplan. Där fanns de lokala politiska målen och prioriteringarna. En sådan saknas nu.

När den borgerliga alliansen tog över makten strök man alla lokala mål och prioriteringar med motiveringen att det endast skulle vara de nationella målen som skulle få finnas.

Skolan i dag har problem. Samtidigt som många elever har en bra skolgång med fantastiska insatser av lärare och övrig personal, så är det alltför många elever som inte klarar sin skolgång. Det är ett stort misslyckande att var tionde elev inte uppnår grundskolans krav på behörighet till gymnasiet samt att mellan var tredje och fjärde elev på gymnasiet inte fullföljer gymnasiet inom tre år.

Vad vi ser i skolan är sjunkande kunskapsresultat och att Sverige halkar efter i internationella mätningar som till exempel PISA.

Aktuell forskning pekar på att dessa försämrade kunskapsresultat till stor del beror på en ökad segregation mellan skolor. I den stora kunskapsöversikten Vad påverkar resultaten i svensk grundskola? som Skolverket presenterade under hösten 2009 pekas på fyra faktorer som förklarar de försämrade resultaten:

-Ökad segregering genom det fria skolvalet och friskolor, vilket har lett till större skillnader mellan skolorna och en minskad blandning av elever från olika bakgrunder. Därmed får föräldrarnas utbildningsbakgrund större betydelse. Den ökade segregeringen leder till sämre kunskapsresultat.

-Decentraliseringen av skolan som har inneburit att många kommuner infört en skolpeng lika för alla elever.

Här i Uppsala har vi en mycket bra resursfördelningsmodell som tar hänsyn till olika elevers behov och förutsättningar. Modellen infördes under vår majoritet och har gång efter annan kraftigt ifrågasatts. Nu väcker den uppmärksamhet bland andra kommuner i riket.

-Den ökade differentieringen där det blir allt vanligare med olika särlösningar. Att elever indelas i nivågrupperingar eller särskilda undervisningsgrupper som ofta kan verka stigmatiserande och inte alltid utgår från den enskilda elevens behov. Dessutom kan detta inverka negativt på kamrateffekten och lärarens förväntningar på eleven. Omfattande forskning har visat att detta har stor betydelse för elevernas prestationer.

-En ökad individualisering i undervisningen som innebär mer arbete på egen hand för eleven och mindre lärarledd undervisning i helklass.

Även detta innebär att föräldrarnas utbildning och studietraditionen i hemmet blir mer avgörande för hur eleverna ska klara sin skolgång. Detta ska inte förväxlas med den viktiga individanpassningen som innebär att undervisningen organiseras utifrån elevens individuella förutsättningar och behov.

Dessa frågeställningar och problem berörs över huvud taget inte i den nu aktuella konsultrapporten. Vill man skapa landets bästa skola måste man börja med att förstå var problemen finns.

Detta verkar den borgerliga alliansen sakna förmåga att göra. Deras politik har steg för steg förstärkt just de mekanismer som leder till sämre stöd i skolan och sämre resultat. Vi behöver förbättrade resurser och en förbättrad styrning av skolan, inte fler konsultrapporter. Vi vill uppmana kommunfullmäktiges ordförande att anordna en särskild debatt kring skolfrågor med fullmäktige. Uppsalas elever och lärare är värda det."

Så här dagen efter

Idag, dagen efter kommunfullmäktige och avgörandet om Fairtrade, publicerar UNT en jättebra ledare som inleds som följer:

"När detta går i tryck har Forss och hennes kolleger inom Uppsalaalliansen sannolikt röstat ner ett förslag om att Uppsala ska bli en rättvisemärkt kommun, en så kallad Fairtrade City. Det är i så fall bara att beklaga.

Om det är ”socialism” att en kommun försöker säkerställa att varor den köper in inte har producerats genom barnarbete, till priset av omfattande miljöförstöring, eller på arbetsplatser där facklig organisering är förbjuden — då låter den ”socialismen” inte som en så dum idé."

Jag kan inte låta bli att tycka att det är synd, när UNT nu ger sig in i debatten, att dom gör det efter att beslutet är fattat. Hade ledaren publicerats igår kanske några av de kloka socialliberaler som sitter i fullmäktige tänkt om.