Januariavtalet

Nu har vi äntligen en regering på plats och vi har en 73-punktsöverenskommelse - Januariavtalet - mellan oss socialdemokrater, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna. För att nå ett blocköverskridande samarbete behöver alla ge och ta. Ingen kan vinna allt. Alla vinner något. Och Januariavtalet, som är beslutat i VU och partistyrelse, och förankrat i riksdagsgruppen, visar just det.

Januariavtalet innebär absolut kompromisser och vissa punkter är sådana som vi inte skulle genomfört om vi kunnat bestämma helt själva, tex avskaffandet av värnskatten. Att lagen om anställningsskydd ska ändras genom tydligt utökade undantag från turordningsreglerna är också en punkt som väcker många frågor och oro. Men det är också viktigt att läsa hela texterna även skrivningarna om att arbetsrätten ska moderniseras och anpassas efter dagens arbetsmarknad samtidigt som en grundläggande balans mellan arbetsmarknadens parter upprätthålls. Arbetsrätten ska både ge företagen flexibilitet och skydda den enskilde arbetstagaren mot godtyckliga uppsägningar. Och nu ligger frågan hos parterna. Om parterna når en överenskommelse om hur LAS ska reformeras ska regeringen istället lägga förslag i linje med parternas överenskommelse.

Men det som kommit fram mindre i den allmänna debatten är alla bra förslag som finns i Januariavtalet. Kraftfulla satsningar på statsbidrag till kommuner och regioner så att vi kan värna välfärden. Det är pengar som behövs till vården, till skolan och till äldreomsorgen. Det finns en rad förslag för att utveckla skolan och hälso- och sjukvården och området psykisk ohälsa lyfts särskilt. Vi säkrar den personliga assistansen och LSS-lagstiftningen. Vi ska också avskaffa den orättvisa pensionärsskatten och höja pensionerna för vanliga löntagare. Investeringsstödet för nya hyresrätter utvecklas och blir kvar. Jämställdhetsmyndigheten blir kvar. En omfattande skattereform ska genomföras som ska utjämna dagens växande ekonomiska klyftor. Och Sverige ska gå före på klimat- och miljöområdet och bli världens första fossilfria välfärdsland. Senast år 2045 ska Sverige inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären.

Det finns en bred reformagenda som den nya regeringen och vi i riksdagen nu får ta tag i och genomföra. Och vi gör det i en bred mittensamverkan.

Vi lyckas också med något som många andra både nordiska och europeiska länder misslyckats med - vi håller de nationalistiska och främlingsfientliga krafterna utanför makten. Tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna är vi överens om att inte ge Sverigedemokraterna inflytande.

Att tro att man på något sätt kan få parlamentariskt stöd av SD utan att i gengäld ge dem makt och inflytande är oerhört naivt. En föraning fick vi med den M/KD-budget som röstades igenom i riksdagen med stöd av SD strax innan jul. Den siktade sig med kirurgisk precision in på att kraftigt sänka stödet till kulturen, jämställdheten och klimatet. Att värna pluralism och det fria kulturlivet, att vilja verka för att makten delas mellan kvinnor och män och att med kraft vilja bekämpa klimathotet, det får stryka på foten när SD:s röster krävs för att få igenom sitt förslag i riksdagen.

Att det skulle ske stora neddragningar på miljöområdet stod alltså klart när riksdagen röstade igenom budgeten. I fredags gav Naturvårdsverket besked om hur de medel som länsstyrelserna får till naturvård ska fördelas. För länsstyrelsen i Uppsala står det nu klart att budgeten halveras. Med den nya budgeten blir det en utmaning att nå miljömålen och leva upp till internationella överenskommelser.

Det är mot detta januariavtalet ska jämföras. Inget parti har så många mandat i riksdagen att det ensamt kan genomföra all sin politik. Utan det handlar om att samarbeta med andra för att få genomslag för en så progressiv politik som möjligt. Att ställa sig vid sidan av och frånsäga sig ansvaret har aldrig varit socialdemokratins väg. Det handlar om att ta ansvar för Sverige och den politiska utvecklingen.