Utgiftsområde 20 - FRAMTID

Igår behandlade vi Utgiftsområde 20, Allmän miljö och naturvård i riksdagen. Ett område som minskar med över 2 miljarder i förhållande till övergångsbudgetens förslag. En minskning som betyder färre arbetstillfällen, mindre resurser till att nå våra miljömål och mindre resurser till våra myndigheter att genomföra den svenska miljöpolitiken. 2 miljarder – det får konsekvenser och det snabbt eftersom många av implementeringarna ska träda i kraft redan vid årsskiftet.

Koldioxidutsläppen i världen fortsätter att öka. Det säger oss bara en sak. Det vi gjort hittills räcker inte. Vi måste ytterligare öka våra ansträngningar. Politiskt besluta om fler åtgärder. Öka våra investeringar för klimatet, se hur vi kan göra det enklare för människor att göra rätt. Hållbarhet får aldrig vara en klassfråga, alla måste kunna komma ombord i omställningsarbetet. Svaret på den utmaning vi står inför kan aldrig vara det som moderaterna och kristdemokraterna föreslår: minskade investeringar och färre åtgärder.

FN:s klimatpanel IPCC har förstärkt allvaret. Vi vet nu att konsekvenserna redan vid två graders global temperaturökning är förödande. Vi måste radikalt bryta trenden och minska utsläppen omedelbart.
Vad vi gör i Sverige betyder något. Vi kan visa att världens första fossilfria välfärdsland är möjligt. Vi kan visa att den nya tekniken kan ge både minskade utsläpp och fortsatt välstånd.
Sverige måste agera på ett stabilt och trovärdigt sätt. Det är först när vi i Sverige visar att vi samtidigt kan minska utsläppen och klara tillväxt och jobb, som vi kan övertyga andra att ta steget mot koldioxidskatt, flygskatt, reduktionsplikt, klimatinvesteringar, miljöbilsbonusar eller vilka styrmedel de nu finner bäst.

Det är en enorm uppgift vi står inför. För att lösa den, krävs en handlingskraftig regering. Vi behöver också en regering som håller klimatförnekarna i Sveriges riksdag utanför inflytande. Om klimatförnekarna ges utrymme, blir det inget av med världens första fossilfria välfärdsland. Då ska vi vänta tills andra gjort något och backa in i framtiden.

Och ”andra” kommer att peka på oss och säger: ”Varför ska ni inte göra något?”
Och klimatförnekarna svarar: ”För att vi är ett så litet land, det vi gör påverkar inte så mycket.”
Resultatet blir ju lätt att ingen gör något. Alla bara står och tittar, och väntar. Vilket är precis så det varit i tjugo år. Vi har alla vetat vad som väntar. Det är en dyrköpt väntan, som vi inte har råd med.
1972 sa Olof Palme när han öppningstalade på FN:s miljökonferens: ”Det är mycket, mycket bråttom.” Att det varit ”mycket, mycket bråttom” sedan 1972 är faktiskt något som är mänsklighetens stora sorg. Vi har vetat, vi har väntat.

Vi har 16 miljökvalitetsmål som denna riksdag beslutat om. Vi måste fokusera på klimatfrågan. Samtidigt påverkas vårt sätt att leva av en mängd andra hot. Om den biologiska mångfalden utarmas, hotas den känsliga balans som finns i naturen. Biologisk mångfald är en förutsättning för allt liv på planeten.

Hela vår ekonomi bygger på naturens ekosystemtjänster. Vi drar nytta av den varje dag. Naturen tar upp koldioxid, jämnar ut temperaturen och bidrar till att blommor pollineras och att frön sprids. Vi får mat, rent vatten, syre och energi. Vår användning av jordens resurser sätter hårt tryck på ekosystemet. Det är hög tid att vi sköter om och reparerar ekosystemen för att säkerställda vår framtida överlevnad.

I Sverige har vi en natur som är minst lika globalt viktig som regnskogen i Sydamerika eller savannen i Afrika. Det är det boreala barrskogsbältet, eller taigan om man så vill. Det är hela planetens syrefabrik men det är också en kolinsamlare som bromsar klimatförändringarna. Vi har i Sverige utvecklat ett skogsbruk som bygger på en balans mellan utnyttjande av naturresursen och bevarande av just den samma. Skogsbrukets dubbla mål har varit en framgångsfaktor. Självklart måste vi strängt bevaka att de naturvårdskrav vi har följs. Självklart måste en del av skogen sparas som genbanker för den biologiska mångfalden. Men våra höga politiska principer, och vår grundlag, om äganderätten gör att vi måste se till att det finns budgetmedel för att ersätta den skogsägare vars skog inte kan brukas p.g.a. dess genbanksstatus. De här skogsägarna gör ju något som är till för allas bästa, för allas vår framtid. Att i det läget liksom Moderaterna och Kristdemokraterna kraftigt dra ner på de statliga medlen är allvarligt, och därtill helt ologiskt.

Om vi blickar tillbaka till 1972 igen så kan man säga att vi idag har mycket mer kunskap om alla de miljöproblem vi står inför idag. Vi har ny teknik, vi har innovationer att ta nästa steg. Men tyvärr har också problemen vuxit.

På ett område ser jag att vi ligger långt efter och även om medvetenheten ökat så står vi inför viktiga politiska vägval. Det handlar om den cirkulära ekonomin. Det kommer vara en viktig uppgift denna mandatperiod – både i Sverige och i EU – att utveckla politiken här. Det handlar om att se hur vi kan styra materialflöden, hur vi kan utnyttja avfallet som en resurs, hur vi kan minska påverkan på miljö och klimat.

Jag vill avsluta med havet. Och då handlar det åter om de där kretsloppen som naturen skapat. Två otroligt viktiga ämnen i de där kretsloppen är ju fosfor och kväve. Två ämnen som är grundläggande byggstenar i allt levande, i våra DNA, i våra näringsämnen. Det vi människor gjort är att vi satt dessa kretslopp ur spel. Obalanser vi ser idag i t.ex. Östersjön är i grunden orsakad av hur vi storskaligt påverkat kretsloppet för kväve och för fosfor.

Det är ett sjukt hav vi ser. Stora områden med döda bottnar. Kraftiga svängningar i bestånd av fisk som drabbar näringen och av alger som förstör våra kuster. Regering efter regering har tagit fram åtgärder i olika omfattning, tillfälliga insatser som ibland blivit allt för kortvariga på grund av omprioriteringar eller för att en ny regering tillträtt. Därför är jag glad att vi nu gett ett uppdrag till miljömålsberedningen att försöka samla partierna, att dammsuga de uppslag till lösningar som står till buds. Vi behöver en långsiktig och kraftfull politik för haven. Som står sig över regeringsskiften och mandatperioder. Jag hoppas att alla partier i beredningen kan bidra med en lösningsorienterad inställning.

Igår behandlade vi utgiftsområde 20 i riksdagen. Det skulle kunna ha rubriken ”FRAMTID”, i versaler. Utgiftsområdet handlar om politiska åtgärder för att våra barn ska ha en framtid. Den oerhört anmärkningsvärda nedskärning av politiken för klimat och miljö som är resultatet av budgetomröstningen den 12 december kommer att få långtgående konsekvenser.

Klimatlagen kräver att regeringen redovisar hur målen i det klimatpolitiska ramverket som riksdagen beslutat om ska nås. Att Moderaterna och Kristdemokraterna tagit bort åtgärder, investeringar och styrmedel, utan att tydligt redovisa hur utsläppen ska minska istället, är fruktansvärt oansvarigt mot denna riksdags beslut, mot nästa generation, mot de andra länderna i EU, mot de förhandlare i Katowice som med stor förvåning såg hur deras förebild i klimatarbetet plötsligt vände tvärt och gick bakåt istället för framåt.

Jag sätter mitt hopp till att en ny handlingskraftig regering inom kort förstärker detta utgiftsområde genom en ändringsbudget. En ändringsbudget som stärker våra framtidsutsikter, och vår internationella trovärdighet.