En gång om året får vi riksdagsledamöter lämna motioner, det vill säga förslag, om alla frågor som riksdagen kan besluta om. Det kallas den allmänna motionstiden och pågår från riksmötets öppnande till 15 dagar efter att regeringen lämnat budgetpropositionen till riksdagen. I år slutade motionstiden torsdagen den 30 november.
När en motion kommit in lämnas den till det riksdagsutskott som ansvarar för området som motionen tar upp. Exempelvis hänvisas motioner om klimatfrågor till mitt utskott, miljö- och jordbruksutskottet. Utskottet går igenom motionen och föreslår vad riksdagen ska besluta, därefter fattar riksdagen beslut om motionen.
I mitt parti har vi en regel om att inte lägga motioner som sen ska hanteras av vårt eget utskott. Det innebär att jag kan skriva om allt, utom just miljö-, klimat och jordbruksfrågor.
Det här var min första allmänna motionstid och jag funderade mycket på vad jag ville lyfta för frågor. Jag bestämde mig för att lyfta frågor som jag på olika sätt jobbat mycket med i Uppsala och som är viktiga för kommunens utveckling.
De två första motionerna jag skrev kommer från vår distriktskongress hemma och handlar om LSS. Den ena om att boendestöd ska bli en egen boendeform inom ramen för LSS-lagstiftningen, den andra om rätten till sexuell hälsa för personer med LSS-beslut.
Tre av motionerna tar sin utgångspunkt i Uppsala kommuns arbete med nyanlända. Det handlar om behovet av förändringar i sekretesslagstiftningen för att underlätta samarbete mellan förvaltningar, om behovet av samordningsnummer för att underlätta den asylsökandes möte med det offentliga och om en enhetlig definition hos myndigheterna av just termen nyanlända.
Jag har också tagit upp det behov många kommuner har av ett utbyggt stamnät för el. Ledtiderna för förstärkningar av nätet är allt för långa, över tio år. Processen för detta måste ses över och effektiviseras. Tidsplanen för ökningen av effektutrymmet måste gå i takt med de utbyggnadsplaner som finns i kommunerna.
Slutligen lyfte jag den för Uppsala alldeles avgörande investeringen i fyrspår mellan Uppsala och Stockholm. Med erfarenhet från andra stora infrastrukturinvesteringar är det viktigt att ta fasta på betydelsen av att de statliga aktörerna är samordnade och att projektledningen får ett tydligt mandat att samla alla relevanta aktörer. Samhällsviktiga infrastrukturprojekt får inte försenas på grund av att alla inte sätter sig runt sammanträdesbordet och drar sitt strå till stacken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar