Jämlika löner - utopi eller verklighet i Uppsala?

Jag deltog idag i en paneldebatt som Kvinnojouren arrangerade med rubriken Jämlika löner - utopi eller verklighet i Uppsala? Alla åtta partier i Kommunfullmäktige var representerade.

Frågeställningen till oss var om vi ansåg att löneskillnader mellan kvinnor och män är problematiskt, vad vi har gjort för att rätta till dom när vi har suttit i majoritet samt vad vi har för planer för framtiden.

Debatten visade på en oerhörd skillnad mellan oss rödgröna och de borgerliga partierna.

Från centerpartiet kom förslag som stärk individen, byt jobb, tuffa till dig eller bli din egen chef för att höja lönen varvat med uttalanden som "Lögn, förbannad lögn och statistik". Det sistnämnda tolkade jag som ett ifrågasättande av om det finns löneskillnader över huvudtaget.

Kristdemokraten menade att det inte finns så stora skillnader när man synar yrkeskategorier i Uppsala kommun och ägnade större delen av sin tid till att tala om deltid som en rättighet och att man ska acceptera de olika livscykler som finns och de val man (eller kvinnor?) gör.

Från folkpartiet hade jag förväntat mig en mer feministisk hållning och blev riktigt förvånad när det istället handlade om kvinnligt företagande som enda lösning, förnekande att det finns problem i Uppsala samt ett hårt påhopp på oss rödgröna för att inte tidigare löst problemet (jag vet - det hänger inte riktigt ihop...).

Moderaten (den enda mannen i debatten) anförde att det faktum att kvinnor väljer familjen är en frihetsfråga och kategoriserade inläggen från oss rödgröna som extrema teorier (!).

Sverigedemokraten tyckte sig inte se några speciella problem när man jämför olika områden i kommunen.

För mig som Socialdemokrat är det grundläggande att konstatera att det handlar om strukturella problem. Trots att diskussionen om löneskillnader pågått så länge har väldigt lite hänt. Det grundar sig i en ovilja att se kopplingen mellan kvinnors position på arbetsmarknaden och i samhället. Man vill individualisera problemen och inte se strukturerna i samhället.

Yrkesgrupper där kvinnor är i majoritet har större andel deltidstjänster, fler timanställningar, otryggare anställningar, högre arbetsrelaterad ohälsa och sämre lön. Det är fakta. Som politiker vill jag åstadkomma en förändring - och det handlar inte, som påstods i debatten från borgerligt håll, om att jag ser kvinnan som ett offer. Socialdemokratins hållning i den här frågan handlar om vår grundläggande värdering om alla människors lika värde.

Vi Socialdemokrater kommer fortsätta att aktivt driva frågan om jämställda löner. Några av de viktigaste åtgärderna för att åstadkomma en förändring är följande:

• Politisk vilja - strukturella problem måste lyftas till en politisk nivå för att finna en lösning
• Mer pengar - från både staten och kommunen
• Rätt till heltid
• Lönekartläggningar - Jämställdhetspotter
• Jämställdhetskommission - samla de politiska partierna, arbetsgivare och fack i ett trepartssamtal, för att ta ett gemensamt helhetsansvar för jämställda löner.

Barnfattigdom

Jag och Rasmus var idag på ett otroligt intressant forskningsseminarium om barn som växer upp i familjer med behov av långvarigt försörjningsstöd. Joakim Palme lade med sin utredning efter 90-tals krisen grunden för en otroligt viktig forskning om sambanden mellan barns ekonomiska utsatthet och fysisk och psykisk ohälsa, sämre kognitiv utveckling och sämre skolresultat. Låt oss gemensamt kämpa för att utrota barnfattigdomen!

Kan vi få en skoldebatt nu?

I dagens UNT debatterar Ulrik Wärnsberg, Bengt Sandblad och jag skolfrågor.

"Den borgerliga alliansen är bekymrad över kunskapsresultaten i skolan. Det är även vi socialdemokrater. Nyligen har en konsultrapport om skolan presenterats för kommunen. Frågan är om den tillför något nytt? Rapporten består av cirka 40 sidor presentationsbilder. Innehållet som är baserat på intervjuer består av sedan tidigare kända kunskaper: ha tydliga politiska mål och prio­riteringar, satsa på det pedagogiska ledarskapet och gör strukturerade uppföljningar. Någon mer detaljerad förklaringsmodell presenteras inte. Inte heller vad skolan kan göra lokalt för att förbättra sina resultat.

Under den tid vi hade väljarnas förtroen­de att styra Uppsala hade kommunen en särskild av kommunfullmäktige fastställd skolplan. Där fanns de lokala politiska målen och prioriteringarna. En sådan saknas nu.

När den borgerliga alliansen tog över makten strök man alla lokala mål och prioriteringar med motiveringen att det endast skulle vara de nationella målen som skulle få finnas.

Skolan i dag har problem. Samtidigt som många elever har en bra skolgång med fantastiska insatser av lärare och övrig personal, så är det alltför många elever som inte klarar sin skolgång. Det är ett stort misslyckande att var tionde elev inte uppnår grundskolans krav på behörighet till gymnasiet samt att mellan var tredje och fjärde elev på gymnasiet inte fullföljer gymnasiet inom tre år.

Vad vi ser i skolan är sjunkande kunskapsresultat och att Sverige halkar efter i internationella mätningar som till exempel PISA.

Aktuell forskning pekar på att dessa försämrade kunskapsresultat till stor del beror på en ökad segregation mellan skolor. I den stora kunskapsöversikten Vad påverkar resultaten i svensk grundskola? som Skolverket presenterade under hösten 2009 pekas på fyra faktorer som förklarar de försämrade resultaten:

-Ökad segregering genom det fria skolvalet och friskolor, vilket har lett till större skillnader mellan skolorna och en minskad blandning av elever från olika bakgrunder. Därmed får föräldrarnas utbildningsbakgrund större betydelse. Den ökade segregeringen leder till sämre kunskapsresultat.

-Decentraliseringen av skolan som har inneburit att många kommuner infört en skolpeng lika för alla elever.

Här i Uppsala har vi en mycket bra resursfördelningsmodell som tar hänsyn till olika elevers behov och förutsättningar. Modellen infördes under vår majoritet och har gång efter annan kraftigt ifrågasatts. Nu väcker den uppmärksamhet bland andra kommuner i riket.

-Den ökade differentieringen där det blir allt vanligare med olika särlösningar. Att elever indelas i nivågrupperingar eller särskilda undervisningsgrupper som ofta kan verka stigmatiserande och inte alltid utgår från den enskilda elevens behov. Dessutom kan detta inverka negativt på kamrateffekten och lärarens förväntningar på eleven. Omfattande forskning har visat att detta har stor betydelse för elevernas prestationer.

-En ökad individualisering i undervisningen som innebär mer arbete på egen hand för eleven och mindre lärarledd undervisning i helklass.

Även detta innebär att föräldrarnas utbildning och studietraditionen i hemmet blir mer avgörande för hur eleverna ska klara sin skolgång. Detta ska inte förväxlas med den viktiga individanpassningen som innebär att undervisningen organiseras utifrån elevens individuella förutsättningar och behov.

Dessa frågeställningar och problem berörs över huvud taget inte i den nu aktuella konsultrapporten. Vill man skapa landets bästa skola måste man börja med att förstå var problemen finns.

Detta verkar den borgerliga alliansen sakna förmåga att göra. Deras politik har steg för steg förstärkt just de mekanismer som leder till sämre stöd i skolan och sämre resultat. Vi behöver förbättrade resurser och en förbättrad styrning av skolan, inte fler konsultrapporter. Vi vill uppmana kommunfullmäktiges ordförande att anordna en särskild debatt kring skolfrågor med fullmäktige. Uppsalas elever och lärare är värda det."

Så här dagen efter

Idag, dagen efter kommunfullmäktige och avgörandet om Fairtrade, publicerar UNT en jättebra ledare som inleds som följer:

"När detta går i tryck har Forss och hennes kolleger inom Uppsalaalliansen sannolikt röstat ner ett förslag om att Uppsala ska bli en rättvisemärkt kommun, en så kallad Fairtrade City. Det är i så fall bara att beklaga.

Om det är ”socialism” att en kommun försöker säkerställa att varor den köper in inte har producerats genom barnarbete, till priset av omfattande miljöförstöring, eller på arbetsplatser där facklig organisering är förbjuden — då låter den ”socialismen” inte som en så dum idé."

Jag kan inte låta bli att tycka att det är synd, när UNT nu ger sig in i debatten, att dom gör det efter att beslutet är fattat. Hade ledaren publicerats igår kanske några av de kloka socialliberaler som sitter i fullmäktige tänkt om.

Borgerligt nej till Fair Trade

Klubban föll precis. De borgerliga partierna i Uppsala kommunfullmäktige har precis beslutat att inte ansöka om diplomering för att bli en Fairtrade City. Att majoriteten fortfarande inte kan se politikens möjlighet att åstadkomma någon skillnad i arbetet för en hållbar framtid är djupt beklagligt.

Här är mitt anförande på kvällens sammanträde med kommunfullmäktige:

Ordförande - Fullmäktige

Jag vill börja med ett citat från FN:s första miljötoppmöte 1972. ”När det gäller människans livsmiljö finns det ingen individuell framtid, varken för människor eller nationer. Framtiden är gemensam…” Den som sade det var Olof Palme.

Hållbar utveckling handlar både om att ta och skapa möjligheter för att ställa om samhället i en långsiktigt uthållig och ansvarsfull riktning.

Vi socialdemokrater har sedan länge drivit frågan om att Uppsala ska bli en Fairtrade City. För oss är det självklart att vi, som Sveriges fjärde största kommun, ska vara med och bidra i det gemensamma arbetet för en hållbar framtid.

Genom diplomeringen som en rättvisemärkt kommun skulle vi, tillsammans med det lokala näringslivet och det civila samhället, aktivt kunna arbeta för fler rättvisemärkta produkter i kommunen. Därigenom skulle vi samtidigt agera kraftfullt mot barnarbete, tvångsarbete, ekonomisk brottslighet, hälsofarlig arbetsmiljö och oseriösa företags försök att komma undan miljölagstiftning.

En sådan insats ingår dock inte i Alliansens politiska ramverk. Moderaternas kommunalråd Cecilia Forss betecknar i dagens UNT istället vårt förslag om att Uppsala ska bli en Fairtrade City som ”socialism”.

I Alliansens Uppsala kan vi alltså ha dubbdäcksförbud på Kungsgatan och källsortering i kommunens byggnader, men när det handlar om att köpa in produkter som främjar bättre arbetsvillkor och miljön i andra delar av världen sätter Moderaterna stopp.

Frankrikes president Nicolas Sarkozy kan använda sitt politiska inflytande till att avbryta handeln med Khadaffis förtryckarregim i Libyen, men när det nu finns ett färdigt förslag på hur Uppsala kan motverka barnarbete och tvångsarbete anser majoriteten att det ligger utanför politikens uppgift.

Vi är alla medvetna om att klimathotet är på allvar och att mänskliga rättigheter dagligen kränks. Att majoriteten fortfarande inte kan se politikens möjlighet att åstadkomma någon skillnad är därför djupt beklagligt.

Ordförande – Fullmäktige

Jag vill yrka bifall till S, MP och V-reservationen i Kommunstyrelsen om att Uppsala kommun ska ansöka om diplomering som Fairtrade City, och därmed ansluta oss till de andra 41 svenska kommuner som redan är certifierade, och de minst fem till som blir det under våren.

Tack för ordet.

Handslag mot barnfattigdom

Idag har vi Socialdemokrater presenterat vårt förslag om ett handslag mot barnfattigdom. Enligt siffror från Rädda Barnen ökar barnfattigdomen i Uppsala. Mer än vart tionde barn i Uppsala växer idag upp i hem där det inte finns pengar att täcka det allra nödvändigaste.

I en interpellation ställd till kommunstyrelsens ordförande Gunnar Hedberg (M) efterfrågar vi konkreta åtgärder samt föreslår ett lokalt handslag mot barnfattigdomen, där kommunen i samverkan med frivilligorganisationer och det civila samhället kraftsamlar för att minska barnfattigdomen.

Nu i sportlovstider blir fattigdomen extra tydlig. Att inte kunna åka bort under lovet eller delta i fritidsaktiviteter som kostar pengar är för många av de här barnen förknippat med skamkänslor. Det slopade stödet till föreningslivets sportlovsaktiviteter förvärrar situationen. Vi vet också det sociala och ekonomiska utanförskapet ofta resulterar i sämre hälsa, sämre utbildning och ett liv under betydligt otryggare förhållanden än andra barn. Att så många barn får se sina handlingsmöjligheter begränsade påverkar hela Uppsalas utveckling. Vi söker därför en politisk överenskommelse mellan partierna för att gemensamt anta en lokal handlingsplan med konkreta åtgärder för att pressa tillbaka fattigdomen och underlätta för de barn som drabbas.

Förslaget rapporteras i UNT och Radio Uppland.

Möte med S-gruppen

Sitter nu hemma vid köksbordet och samlar intrycken och avslutar uppdragen från kvällens möte med Kommunfullmäktigegruppen. Vilket gäng och vilka bra diskussioner!

Kvällens möte innebar också att vi hade det sedvanliga årsmötet för gruppen. Vi valde då Susanne Eriksson till gruppens mötesordförande. Det känns jättebra att ha Sussi på den posten, hon är oerhört kunnig, lugn och vänlig, helt enkelt en perfekt mötesordförande.