fredag 15 februari 2019

Möte med OECD:s parlamentariska nätverk

Jag har haft förmånen att tillbringa några dagar på OECD i Paris med fantastiska kollegor. OECD är en organisation för ekonomisk utveckling och samarbete och den är full av kunskap och forskning.

Vi är 160 parlamentariker från 35 olika länder som har fått träffa OECD:s experter på olika områden, vi har diskuterat och utbytt idéer och erfarenheter.

Vid parlamentarikerträffarna har vi den unika möjligheten att önska enskilda möten med experterna och jag fick möjligheten att träffa en miljöekonom och diskuterade och lärde mig mer om cirkulär ekonomi.

Vi har även haft seminarier om bland annat förlust av biologisk mångfald, handel, framtidens jobb, bostadspolitik och riskhantering.

Första kvällen var vi också inbjudna till Sveriges OECD-ambassadör Anna Brandt där vi bland annat träffade Christophe André, ekonom vid OECD och ansvarig för att ta fram den så kallade Sverigerapporten som kommer offentliggöras inom kort, samt Laurence Boone, OECD:s chefsekonom. Vi fick under kvällen lyssna till dragningar om både den internationella ekonomiska utvecklingen och mer specifika frågor rörande Sverige.

Sessionen inleddes med ett starkt tal av OECD:s generalsekreteraren Angel Gurria. Han talade om vikten att återfå medborgarnas förtroende, att jobba med inkluderande tillväxt och att utjämna klyftor. Och att minska spänningarna i världen. Globalisering och handel mellan länder är viktigt. Investeringar idag är fröet till morgondagens tillväxt. Ett mycket viktigt budskap var att jämlika samhällen är det bästa för samhällsekonomin.

måndag 4 februari 2019

Januariavtalet

Nu har vi äntligen en regering på plats och vi har en 73-punktsöverenskommelse - Januariavtalet - mellan oss socialdemokrater, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna. För att nå ett blocköverskridande samarbete behöver alla ge och ta. Ingen kan vinna allt. Alla vinner något. Och Januariavtalet, som är beslutat i VU och partistyrelse, och förankrat i riksdagsgruppen, visar just det.

Januariavtalet innebär absolut kompromisser och vissa punkter är sådana som vi inte skulle genomfört om vi kunnat bestämma helt själva, tex avskaffandet av värnskatten. Att lagen om anställningsskydd ska ändras genom tydligt utökade undantag från turordningsreglerna är också en punkt som väcker många frågor och oro. Men det är också viktigt att läsa hela texterna även skrivningarna om att arbetsrätten ska moderniseras och anpassas efter dagens arbetsmarknad samtidigt som en grundläggande balans mellan arbetsmarknadens parter upprätthålls. Arbetsrätten ska både ge företagen flexibilitet och skydda den enskilde arbetstagaren mot godtyckliga uppsägningar. Och nu ligger frågan hos parterna. Om parterna når en överenskommelse om hur LAS ska reformeras ska regeringen istället lägga förslag i linje med parternas överenskommelse.

Men det som kommit fram mindre i den allmänna debatten är alla bra förslag som finns i Januariavtalet. Kraftfulla satsningar på statsbidrag till kommuner och regioner så att vi kan värna välfärden. Det är pengar som behövs till vården, till skolan och till äldreomsorgen. Det finns en rad förslag för att utveckla skolan och hälso- och sjukvården och området psykisk ohälsa lyfts särskilt. Vi säkrar den personliga assistansen och LSS-lagstiftningen. Vi ska också avskaffa den orättvisa pensionärsskatten och höja pensionerna för vanliga löntagare. Investeringsstödet för nya hyresrätter utvecklas och blir kvar. Jämställdhetsmyndigheten blir kvar. En omfattande skattereform ska genomföras som ska utjämna dagens växande ekonomiska klyftor. Och Sverige ska gå före på klimat- och miljöområdet och bli världens första fossilfria välfärdsland. Senast år 2045 ska Sverige inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären.

Det finns en bred reformagenda som den nya regeringen och vi i riksdagen nu får ta tag i och genomföra. Och vi gör det i en bred mittensamverkan.

Vi lyckas också med något som många andra både nordiska och europeiska länder misslyckats med - vi håller de nationalistiska och främlingsfientliga krafterna utanför makten. Tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna är vi överens om att inte ge Sverigedemokraterna inflytande.

Att tro att man på något sätt kan få parlamentariskt stöd av SD utan att i gengäld ge dem makt och inflytande är oerhört naivt. En föraning fick vi med den M/KD-budget som röstades igenom i riksdagen med stöd av SD strax innan jul. Den siktade sig med kirurgisk precision in på att kraftigt sänka stödet till kulturen, jämställdheten och klimatet. Att värna pluralism och det fria kulturlivet, att vilja verka för att makten delas mellan kvinnor och män och att med kraft vilja bekämpa klimathotet, det får stryka på foten när SD:s röster krävs för att få igenom sitt förslag i riksdagen.

Att det skulle ske stora neddragningar på miljöområdet stod alltså klart när riksdagen röstade igenom budgeten. I fredags gav Naturvårdsverket besked om hur de medel som länsstyrelserna får till naturvård ska fördelas. För länsstyrelsen i Uppsala står det nu klart att budgeten halveras. Med den nya budgeten blir det en utmaning att nå miljömålen och leva upp till internationella överenskommelser.

Det är mot detta januariavtalet ska jämföras. Inget parti har så många mandat i riksdagen att det ensamt kan genomföra all sin politik. Utan det handlar om att samarbeta med andra för att få genomslag för en så progressiv politik som möjligt. Att ställa sig vid sidan av och frånsäga sig ansvaret har aldrig varit socialdemokratins väg. Det handlar om att ta ansvar för Sverige och den politiska utvecklingen.

fredag 18 januari 2019

Nu skriver vi historia

JA!

Med januariavtalet som grund har nu riksdagen äntligen valt Stefan Löfven till ny statsminister!

Runtom i världen ökar högerextremismen sitt inflytande. Allt fler regeringar blir beroende av partier med en antidemokratisk agenda. Sverige stod i valet 2018 inför hotet om en liknande situation: att få en liten högerregering i händerna på Sverigedemokraterna.

Men i Sverige står vi upp för demokratin och människors lika värde. Sverige väljer en annan väg, och med den skriver vi historia.

Vi tar nu ansvar över blockgränsen för Sverige, för öppenhet och tolerans. För välfärden och för miljön. Riksdagen blir viktigare än någonsin när politiken nu ska mejslas fram. Det är ett ansvar jag tar mig an med stor ödmjukhet och en stark vilja att bidra till ett starkare samhälle och ett tryggare Sverige.

Samhällsproblemen kan inte vänta. Sveriges ekonomiska styrka och framgångar ska komma alla till del, i hela landet. Nu formar vi framtiden i ett nytt samarbete.

Några guldkorn i januariavtalet;

• Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland
• Höjd pension för vanligt folk
• Avskaffad pensionärsskatt
• Höjda statsbidrag till skola, vård och omsorg
• Införandet av familjeveckan inleds
• Investeringsstöd för hyresrätter
• Korta sjukvårdsköerna
• 10 000 fler polisanställda
• Förbättra LSS

Och mycket, mycket mer! I ett samarbete måste man ge och ta. I överenskommelsen finns vinster för alla partierna, men också punkter som inte skulle ha funnits med om något parti ensam kunnat bestämma allt. Men så ser inte verkligheten ut. Tack vare januariavtalet har Sverige nu en ny regering byggd på en bred samverkan i mitten av svensk politik. Samhällsbygget går nu vidare: Vårt samhälle ska vara starkt – och vår utveckling hållbar.

onsdag 19 december 2018

Utgiftsområde 20 - FRAMTID

Igår behandlade vi Utgiftsområde 20, Allmän miljö och naturvård i riksdagen. Ett område som minskar med över 2 miljarder i förhållande till övergångsbudgetens förslag. En minskning som betyder färre arbetstillfällen, mindre resurser till att nå våra miljömål och mindre resurser till våra myndigheter att genomföra den svenska miljöpolitiken. 2 miljarder – det får konsekvenser och det snabbt eftersom många av implementeringarna ska träda i kraft redan vid årsskiftet.

Koldioxidutsläppen i världen fortsätter att öka. Det säger oss bara en sak. Det vi gjort hittills räcker inte. Vi måste ytterligare öka våra ansträngningar. Politiskt besluta om fler åtgärder. Öka våra investeringar för klimatet, se hur vi kan göra det enklare för människor att göra rätt. Hållbarhet får aldrig vara en klassfråga, alla måste kunna komma ombord i omställningsarbetet. Svaret på den utmaning vi står inför kan aldrig vara det som moderaterna och kristdemokraterna föreslår: minskade investeringar och färre åtgärder.

FN:s klimatpanel IPCC har förstärkt allvaret. Vi vet nu att konsekvenserna redan vid två graders global temperaturökning är förödande. Vi måste radikalt bryta trenden och minska utsläppen omedelbart.
Vad vi gör i Sverige betyder något. Vi kan visa att världens första fossilfria välfärdsland är möjligt. Vi kan visa att den nya tekniken kan ge både minskade utsläpp och fortsatt välstånd.
Sverige måste agera på ett stabilt och trovärdigt sätt. Det är först när vi i Sverige visar att vi samtidigt kan minska utsläppen och klara tillväxt och jobb, som vi kan övertyga andra att ta steget mot koldioxidskatt, flygskatt, reduktionsplikt, klimatinvesteringar, miljöbilsbonusar eller vilka styrmedel de nu finner bäst.

Det är en enorm uppgift vi står inför. För att lösa den, krävs en handlingskraftig regering. Vi behöver också en regering som håller klimatförnekarna i Sveriges riksdag utanför inflytande. Om klimatförnekarna ges utrymme, blir det inget av med världens första fossilfria välfärdsland. Då ska vi vänta tills andra gjort något och backa in i framtiden.

Och ”andra” kommer att peka på oss och säger: ”Varför ska ni inte göra något?”
Och klimatförnekarna svarar: ”För att vi är ett så litet land, det vi gör påverkar inte så mycket.”
Resultatet blir ju lätt att ingen gör något. Alla bara står och tittar, och väntar. Vilket är precis så det varit i tjugo år. Vi har alla vetat vad som väntar. Det är en dyrköpt väntan, som vi inte har råd med.
1972 sa Olof Palme när han öppningstalade på FN:s miljökonferens: ”Det är mycket, mycket bråttom.” Att det varit ”mycket, mycket bråttom” sedan 1972 är faktiskt något som är mänsklighetens stora sorg. Vi har vetat, vi har väntat.

Vi har 16 miljökvalitetsmål som denna riksdag beslutat om. Vi måste fokusera på klimatfrågan. Samtidigt påverkas vårt sätt att leva av en mängd andra hot. Om den biologiska mångfalden utarmas, hotas den känsliga balans som finns i naturen. Biologisk mångfald är en förutsättning för allt liv på planeten.

Hela vår ekonomi bygger på naturens ekosystemtjänster. Vi drar nytta av den varje dag. Naturen tar upp koldioxid, jämnar ut temperaturen och bidrar till att blommor pollineras och att frön sprids. Vi får mat, rent vatten, syre och energi. Vår användning av jordens resurser sätter hårt tryck på ekosystemet. Det är hög tid att vi sköter om och reparerar ekosystemen för att säkerställda vår framtida överlevnad.

I Sverige har vi en natur som är minst lika globalt viktig som regnskogen i Sydamerika eller savannen i Afrika. Det är det boreala barrskogsbältet, eller taigan om man så vill. Det är hela planetens syrefabrik men det är också en kolinsamlare som bromsar klimatförändringarna. Vi har i Sverige utvecklat ett skogsbruk som bygger på en balans mellan utnyttjande av naturresursen och bevarande av just den samma. Skogsbrukets dubbla mål har varit en framgångsfaktor. Självklart måste vi strängt bevaka att de naturvårdskrav vi har följs. Självklart måste en del av skogen sparas som genbanker för den biologiska mångfalden. Men våra höga politiska principer, och vår grundlag, om äganderätten gör att vi måste se till att det finns budgetmedel för att ersätta den skogsägare vars skog inte kan brukas p.g.a. dess genbanksstatus. De här skogsägarna gör ju något som är till för allas bästa, för allas vår framtid. Att i det läget liksom Moderaterna och Kristdemokraterna kraftigt dra ner på de statliga medlen är allvarligt, och därtill helt ologiskt.

Om vi blickar tillbaka till 1972 igen så kan man säga att vi idag har mycket mer kunskap om alla de miljöproblem vi står inför idag. Vi har ny teknik, vi har innovationer att ta nästa steg. Men tyvärr har också problemen vuxit.

På ett område ser jag att vi ligger långt efter och även om medvetenheten ökat så står vi inför viktiga politiska vägval. Det handlar om den cirkulära ekonomin. Det kommer vara en viktig uppgift denna mandatperiod – både i Sverige och i EU – att utveckla politiken här. Det handlar om att se hur vi kan styra materialflöden, hur vi kan utnyttja avfallet som en resurs, hur vi kan minska påverkan på miljö och klimat.

Jag vill avsluta med havet. Och då handlar det åter om de där kretsloppen som naturen skapat. Två otroligt viktiga ämnen i de där kretsloppen är ju fosfor och kväve. Två ämnen som är grundläggande byggstenar i allt levande, i våra DNA, i våra näringsämnen. Det vi människor gjort är att vi satt dessa kretslopp ur spel. Obalanser vi ser idag i t.ex. Östersjön är i grunden orsakad av hur vi storskaligt påverkat kretsloppet för kväve och för fosfor.

Det är ett sjukt hav vi ser. Stora områden med döda bottnar. Kraftiga svängningar i bestånd av fisk som drabbar näringen och av alger som förstör våra kuster. Regering efter regering har tagit fram åtgärder i olika omfattning, tillfälliga insatser som ibland blivit allt för kortvariga på grund av omprioriteringar eller för att en ny regering tillträtt. Därför är jag glad att vi nu gett ett uppdrag till miljömålsberedningen att försöka samla partierna, att dammsuga de uppslag till lösningar som står till buds. Vi behöver en långsiktig och kraftfull politik för haven. Som står sig över regeringsskiften och mandatperioder. Jag hoppas att alla partier i beredningen kan bidra med en lösningsorienterad inställning.

Igår behandlade vi utgiftsområde 20 i riksdagen. Det skulle kunna ha rubriken ”FRAMTID”, i versaler. Utgiftsområdet handlar om politiska åtgärder för att våra barn ska ha en framtid. Den oerhört anmärkningsvärda nedskärning av politiken för klimat och miljö som är resultatet av budgetomröstningen den 12 december kommer att få långtgående konsekvenser.

Klimatlagen kräver att regeringen redovisar hur målen i det klimatpolitiska ramverket som riksdagen beslutat om ska nås. Att Moderaterna och Kristdemokraterna tagit bort åtgärder, investeringar och styrmedel, utan att tydligt redovisa hur utsläppen ska minska istället, är fruktansvärt oansvarigt mot denna riksdags beslut, mot nästa generation, mot de andra länderna i EU, mot de förhandlare i Katowice som med stor förvåning såg hur deras förebild i klimatarbetet plötsligt vände tvärt och gick bakåt istället för framåt.

Jag sätter mitt hopp till att en ny handlingskraftig regering inom kort förstärker detta utgiftsområde genom en ändringsbudget. En ändringsbudget som stärker våra framtidsutsikter, och vår internationella trovärdighet.



onsdag 12 december 2018

Budgetomröstning och mittensamverkan

Det har nu gått tre månader sedan valet och Sverige har fortfarande inte en ny regering. Och trots att Sverige har en övergångsregering som följer de spelregler som finns och lägger en övergångsbudget så har Moderaterna och Kristdemokraterna lagt en gemensam budgetreservation som idag, med Sverigedemokraternas stöd, vann budgetomröstningen i riksdagen. Det står partierna fritt att göra så, men det är knappast avsikten med det regelverk vi har.

Statens finanser kommer nu att styras av en otydlig reservation i finansutskottet istället för av en genomarbetad budgetproposition. Det var en högerkonservativ budget som vann med skattesänkningar för mångmiljardbelopp och oklara nedskärningar. Det leder till väldigt osäkra planeringsförutsättningar i välfärden och för myndigheterna. Och samtidigt som världens länder samlas i Polen för att stoppa klimatkrisen så innebär den högerkonservativa budgetreservationen nedskärningar på miljö- och klimatområdet på över 2 miljarder.

Vi är nu i det läget som vi har varnat för, där Sverigedemokraterna ges ett avgörande inflytande i svensk politik genom att rösta på Moderaterna och Kristdemokraternas budget. Nu är det upp till oss i de partier som i valrörelsen och återkommande under hösten lovat att inte bidra till att ge SD makt att stå fast vid sina löften.

Vi socialdemokrater är redo att förhandla för att få till stånd en mittensamverkan och en handlingskraftig regering som står fri från högerextrema krafter. Vi gjorde därför betydande eftergifter i det förhandlingsresultat som blev klart i lördags natt. Men i måndags meddelade Centerpartiet att de säger nej. Det gjorde mig verkligen ledsen. Jag hade satt mitt hopp till att dödläget i svensk politik äntligen skulle vara till ända och att ett nytt samarbete skulle se dagens ljus.

Nu finns det två alternativ. Antingen återupptar vi diskussionerna om en mittensamverkan eller så släpper riksdagen fram en högerregering som är beroende av SD. Att säga nej till båda dessa alternativ innebär att vi går emot ett nyval. För oss socialdemokrater är valet enkelt. Vi vill fortsätta samtalen med Centerpartiet och Liberalerna och tillsammans forma en politik som tar ansvar för hela Sverige, för jobben, välfärden och klimatet. Det är jag säker på att vi klarar. Och om vi tycker det är jobbigt – betänk vad alternativet innebär för Sverige.

lördag 1 december 2018

Allmänna motionstiden i riksdagen

En gång om året får vi riksdagsledamöter lämna motioner, det vill säga förslag, om alla frågor som riksdagen kan besluta om. Det kallas den allmänna motionstiden och pågår från riksmötets öppnande till 15 dagar efter att regeringen lämnat budgetpropositionen till riksdagen. I år slutade motionstiden torsdagen den 30 november.

När en motion kommit in lämnas den till det riksdagsutskott som ansvarar för området som motionen tar upp. Exempelvis hänvisas motioner om klimatfrågor till mitt utskott, miljö- och jordbruksutskottet. Utskottet går igenom motionen och föreslår vad riksdagen ska besluta, därefter fattar riksdagen beslut om motionen.

I mitt parti har vi en regel om att inte lägga motioner som sen ska hanteras av vårt eget utskott. Det innebär att jag kan skriva om allt, utom just miljö-, klimat och jordbruksfrågor.

Det här var min första allmänna motionstid och jag funderade mycket på vad jag ville lyfta för frågor. Jag bestämde mig för att lyfta frågor som jag på olika sätt jobbat mycket med i Uppsala och som är viktiga för kommunens utveckling.

De två första motionerna jag skrev kommer från vår distriktskongress hemma och handlar om LSS. Den ena om att boendestöd ska bli en egen boendeform inom ramen för LSS-lagstiftningen, den andra om rätten till sexuell hälsa för personer med LSS-beslut.

Tre av motionerna tar sin utgångspunkt i Uppsala kommuns arbete med nyanlända. Det handlar om behovet av förändringar i sekretesslagstiftningen för att underlätta samarbete mellan förvaltningar, om behovet av samordningsnummer för att underlätta den asylsökandes möte med det offentliga och om en enhetlig definition hos myndigheterna av just termen nyanlända.

Jag har också tagit upp det behov många kommuner har av ett utbyggt stamnät för el. Ledtiderna för förstärkningar av nätet är allt för långa, över tio år. Processen för detta måste ses över och effektiviseras. Tidsplanen för ökningen av effektutrymmet måste gå i takt med de utbyggnadsplaner som finns i kommunerna.

Slutligen lyfte jag den för Uppsala alldeles avgörande investeringen i fyrspår mellan Uppsala och Stockholm. Med erfarenhet från andra stora infrastrukturinvesteringar är det viktigt att ta fasta på betydelsen av att de statliga aktörerna är samordnade och att projektledningen får ett tydligt mandat att samla alla relevanta aktörer. Samhällsviktiga infrastrukturprojekt får inte försenas på grund av att alla inte sätter sig runt sammanträdesbordet och drar sitt strå till stacken.

måndag 19 november 2018

Politicast

Nu startar jag en spännande resa för att finna nya vägar till politisk kommunikation och dialog. En dialog om Uppsala, Sverige och världen. Om klimatfrågor och hur vi ska ställa om Sverige. Och om hopp. Hopp om ett samhälle som håller ihop. Om ett starkare samhälle och ett tryggare Sverige

Jag hoppas du vill vara med på den resan genom att engagera dig här på min blogg eller lyssna på min alldeles nya PODCAST! Länk till den finner du här nedan. Har du idéer på teman för podcasten, eller om du har frågor som du vill att jag svarar på i den eller här på bloggen, skriv ett meddelanden till mig här eller maila på marlene.burwick@riksdagen.se

Vill du hjälpa mig en bit på vägen? Dela då gärna detta inlägg! Tack!

Min nya podcast - på Politicast