måndag 15 november 2010

Fritt fall

Igår var det till en början en helt vanlig söndag. Fotbollsträning för sonen följt av kalas hos en klasskompis till honom och jobb för mig och dottern med ett gigantiskt pussel som tog upp hela matbordet (fel ställe att lägga pussel på kan tyckas). Efter ett långt skönt bad ringer plötsligt telefonen och UNT 24 vill ha en kommentar. Till vadå undrar jag. Och befinner mig plötsligt i fritt fall.

Det är nu andra gången jag följer medias och partivänners behandling av Mona Sahlin som leder till hennes avgång. Förra gången det begav sig var jag aktiv i Studentförbundet och precis innan hon lämnade sitt avgångsbesked var hon med på ett seminarium i Kulturhuset i Stockholm. Lokalen var fullsatt och mediafolket trängdes runt henne med sina stora kameror och det kändes väldigt obehagligt - de hade blodvittring. Men trots situationen förde Mona ett lysande samtal om viktiga politiska frågor, och jag grät för jag förstod att det blir inte Mona nu. Och det blev det som sagt inte heller.

Så kände jag igår också. Valförlusten till trots så hoppades jag in i det sista att Mona skulle kunna vara kvar. Men det gick inte nu heller. När vi förlorade valet kunde jag bita ihop men igår kom tårarna. Min sorg blandas också med viss bitterhet över vissa parti"vänners" agerande. Samtidigt inser jag också situationens allvar och är övertygad om att vi nu måste ta vårt gemensamma ansvar för att hitta en bra väg att gå. Då måste den offentliga smutskastningen av varandra upphöra och istället ett allvarligt och innerligt samtal om politik och person ta vid. Jag är beredd att ta mitt ansvar i den debatten.