onsdag 19 december 2018

Utgiftsområde 20 - FRAMTID

Igår behandlade vi Utgiftsområde 20, Allmän miljö och naturvård i riksdagen. Ett område som minskar med över 2 miljarder i förhållande till övergångsbudgetens förslag. En minskning som betyder färre arbetstillfällen, mindre resurser till att nå våra miljömål och mindre resurser till våra myndigheter att genomföra den svenska miljöpolitiken. 2 miljarder – det får konsekvenser och det snabbt eftersom många av implementeringarna ska träda i kraft redan vid årsskiftet.

Koldioxidutsläppen i världen fortsätter att öka. Det säger oss bara en sak. Det vi gjort hittills räcker inte. Vi måste ytterligare öka våra ansträngningar. Politiskt besluta om fler åtgärder. Öka våra investeringar för klimatet, se hur vi kan göra det enklare för människor att göra rätt. Hållbarhet får aldrig vara en klassfråga, alla måste kunna komma ombord i omställningsarbetet. Svaret på den utmaning vi står inför kan aldrig vara det som moderaterna och kristdemokraterna föreslår: minskade investeringar och färre åtgärder.

FN:s klimatpanel IPCC har förstärkt allvaret. Vi vet nu att konsekvenserna redan vid två graders global temperaturökning är förödande. Vi måste radikalt bryta trenden och minska utsläppen omedelbart.
Vad vi gör i Sverige betyder något. Vi kan visa att världens första fossilfria välfärdsland är möjligt. Vi kan visa att den nya tekniken kan ge både minskade utsläpp och fortsatt välstånd.
Sverige måste agera på ett stabilt och trovärdigt sätt. Det är först när vi i Sverige visar att vi samtidigt kan minska utsläppen och klara tillväxt och jobb, som vi kan övertyga andra att ta steget mot koldioxidskatt, flygskatt, reduktionsplikt, klimatinvesteringar, miljöbilsbonusar eller vilka styrmedel de nu finner bäst.

Det är en enorm uppgift vi står inför. För att lösa den, krävs en handlingskraftig regering. Vi behöver också en regering som håller klimatförnekarna i Sveriges riksdag utanför inflytande. Om klimatförnekarna ges utrymme, blir det inget av med världens första fossilfria välfärdsland. Då ska vi vänta tills andra gjort något och backa in i framtiden.

Och ”andra” kommer att peka på oss och säger: ”Varför ska ni inte göra något?”
Och klimatförnekarna svarar: ”För att vi är ett så litet land, det vi gör påverkar inte så mycket.”
Resultatet blir ju lätt att ingen gör något. Alla bara står och tittar, och väntar. Vilket är precis så det varit i tjugo år. Vi har alla vetat vad som väntar. Det är en dyrköpt väntan, som vi inte har råd med.
1972 sa Olof Palme när han öppningstalade på FN:s miljökonferens: ”Det är mycket, mycket bråttom.” Att det varit ”mycket, mycket bråttom” sedan 1972 är faktiskt något som är mänsklighetens stora sorg. Vi har vetat, vi har väntat.

Vi har 16 miljökvalitetsmål som denna riksdag beslutat om. Vi måste fokusera på klimatfrågan. Samtidigt påverkas vårt sätt att leva av en mängd andra hot. Om den biologiska mångfalden utarmas, hotas den känsliga balans som finns i naturen. Biologisk mångfald är en förutsättning för allt liv på planeten.

Hela vår ekonomi bygger på naturens ekosystemtjänster. Vi drar nytta av den varje dag. Naturen tar upp koldioxid, jämnar ut temperaturen och bidrar till att blommor pollineras och att frön sprids. Vi får mat, rent vatten, syre och energi. Vår användning av jordens resurser sätter hårt tryck på ekosystemet. Det är hög tid att vi sköter om och reparerar ekosystemen för att säkerställda vår framtida överlevnad.

I Sverige har vi en natur som är minst lika globalt viktig som regnskogen i Sydamerika eller savannen i Afrika. Det är det boreala barrskogsbältet, eller taigan om man så vill. Det är hela planetens syrefabrik men det är också en kolinsamlare som bromsar klimatförändringarna. Vi har i Sverige utvecklat ett skogsbruk som bygger på en balans mellan utnyttjande av naturresursen och bevarande av just den samma. Skogsbrukets dubbla mål har varit en framgångsfaktor. Självklart måste vi strängt bevaka att de naturvårdskrav vi har följs. Självklart måste en del av skogen sparas som genbanker för den biologiska mångfalden. Men våra höga politiska principer, och vår grundlag, om äganderätten gör att vi måste se till att det finns budgetmedel för att ersätta den skogsägare vars skog inte kan brukas p.g.a. dess genbanksstatus. De här skogsägarna gör ju något som är till för allas bästa, för allas vår framtid. Att i det läget liksom Moderaterna och Kristdemokraterna kraftigt dra ner på de statliga medlen är allvarligt, och därtill helt ologiskt.

Om vi blickar tillbaka till 1972 igen så kan man säga att vi idag har mycket mer kunskap om alla de miljöproblem vi står inför idag. Vi har ny teknik, vi har innovationer att ta nästa steg. Men tyvärr har också problemen vuxit.

På ett område ser jag att vi ligger långt efter och även om medvetenheten ökat så står vi inför viktiga politiska vägval. Det handlar om den cirkulära ekonomin. Det kommer vara en viktig uppgift denna mandatperiod – både i Sverige och i EU – att utveckla politiken här. Det handlar om att se hur vi kan styra materialflöden, hur vi kan utnyttja avfallet som en resurs, hur vi kan minska påverkan på miljö och klimat.

Jag vill avsluta med havet. Och då handlar det åter om de där kretsloppen som naturen skapat. Två otroligt viktiga ämnen i de där kretsloppen är ju fosfor och kväve. Två ämnen som är grundläggande byggstenar i allt levande, i våra DNA, i våra näringsämnen. Det vi människor gjort är att vi satt dessa kretslopp ur spel. Obalanser vi ser idag i t.ex. Östersjön är i grunden orsakad av hur vi storskaligt påverkat kretsloppet för kväve och för fosfor.

Det är ett sjukt hav vi ser. Stora områden med döda bottnar. Kraftiga svängningar i bestånd av fisk som drabbar näringen och av alger som förstör våra kuster. Regering efter regering har tagit fram åtgärder i olika omfattning, tillfälliga insatser som ibland blivit allt för kortvariga på grund av omprioriteringar eller för att en ny regering tillträtt. Därför är jag glad att vi nu gett ett uppdrag till miljömålsberedningen att försöka samla partierna, att dammsuga de uppslag till lösningar som står till buds. Vi behöver en långsiktig och kraftfull politik för haven. Som står sig över regeringsskiften och mandatperioder. Jag hoppas att alla partier i beredningen kan bidra med en lösningsorienterad inställning.

Igår behandlade vi utgiftsområde 20 i riksdagen. Det skulle kunna ha rubriken ”FRAMTID”, i versaler. Utgiftsområdet handlar om politiska åtgärder för att våra barn ska ha en framtid. Den oerhört anmärkningsvärda nedskärning av politiken för klimat och miljö som är resultatet av budgetomröstningen den 12 december kommer att få långtgående konsekvenser.

Klimatlagen kräver att regeringen redovisar hur målen i det klimatpolitiska ramverket som riksdagen beslutat om ska nås. Att Moderaterna och Kristdemokraterna tagit bort åtgärder, investeringar och styrmedel, utan att tydligt redovisa hur utsläppen ska minska istället, är fruktansvärt oansvarigt mot denna riksdags beslut, mot nästa generation, mot de andra länderna i EU, mot de förhandlare i Katowice som med stor förvåning såg hur deras förebild i klimatarbetet plötsligt vände tvärt och gick bakåt istället för framåt.

Jag sätter mitt hopp till att en ny handlingskraftig regering inom kort förstärker detta utgiftsområde genom en ändringsbudget. En ändringsbudget som stärker våra framtidsutsikter, och vår internationella trovärdighet.



onsdag 12 december 2018

Budgetomröstning och mittensamverkan

Det har nu gått tre månader sedan valet och Sverige har fortfarande inte en ny regering. Och trots att Sverige har en övergångsregering som följer de spelregler som finns och lägger en övergångsbudget så har Moderaterna och Kristdemokraterna lagt en gemensam budgetreservation som idag, med Sverigedemokraternas stöd, vann budgetomröstningen i riksdagen. Det står partierna fritt att göra så, men det är knappast avsikten med det regelverk vi har.

Statens finanser kommer nu att styras av en otydlig reservation i finansutskottet istället för av en genomarbetad budgetproposition. Det var en högerkonservativ budget som vann med skattesänkningar för mångmiljardbelopp och oklara nedskärningar. Det leder till väldigt osäkra planeringsförutsättningar i välfärden och för myndigheterna. Och samtidigt som världens länder samlas i Polen för att stoppa klimatkrisen så innebär den högerkonservativa budgetreservationen nedskärningar på miljö- och klimatområdet på över 2 miljarder.

Vi är nu i det läget som vi har varnat för, där Sverigedemokraterna ges ett avgörande inflytande i svensk politik genom att rösta på Moderaterna och Kristdemokraternas budget. Nu är det upp till oss i de partier som i valrörelsen och återkommande under hösten lovat att inte bidra till att ge SD makt att stå fast vid sina löften.

Vi socialdemokrater är redo att förhandla för att få till stånd en mittensamverkan och en handlingskraftig regering som står fri från högerextrema krafter. Vi gjorde därför betydande eftergifter i det förhandlingsresultat som blev klart i lördags natt. Men i måndags meddelade Centerpartiet att de säger nej. Det gjorde mig verkligen ledsen. Jag hade satt mitt hopp till att dödläget i svensk politik äntligen skulle vara till ända och att ett nytt samarbete skulle se dagens ljus.

Nu finns det två alternativ. Antingen återupptar vi diskussionerna om en mittensamverkan eller så släpper riksdagen fram en högerregering som är beroende av SD. Att säga nej till båda dessa alternativ innebär att vi går emot ett nyval. För oss socialdemokrater är valet enkelt. Vi vill fortsätta samtalen med Centerpartiet och Liberalerna och tillsammans forma en politik som tar ansvar för hela Sverige, för jobben, välfärden och klimatet. Det är jag säker på att vi klarar. Och om vi tycker det är jobbigt – betänk vad alternativet innebär för Sverige.

lördag 1 december 2018

Allmänna motionstiden i riksdagen

En gång om året får vi riksdagsledamöter lämna motioner, det vill säga förslag, om alla frågor som riksdagen kan besluta om. Det kallas den allmänna motionstiden och pågår från riksmötets öppnande till 15 dagar efter att regeringen lämnat budgetpropositionen till riksdagen. I år slutade motionstiden torsdagen den 30 november.

När en motion kommit in lämnas den till det riksdagsutskott som ansvarar för området som motionen tar upp. Exempelvis hänvisas motioner om klimatfrågor till mitt utskott, miljö- och jordbruksutskottet. Utskottet går igenom motionen och föreslår vad riksdagen ska besluta, därefter fattar riksdagen beslut om motionen.

I mitt parti har vi en regel om att inte lägga motioner som sen ska hanteras av vårt eget utskott. Det innebär att jag kan skriva om allt, utom just miljö-, klimat och jordbruksfrågor.

Det här var min första allmänna motionstid och jag funderade mycket på vad jag ville lyfta för frågor. Jag bestämde mig för att lyfta frågor som jag på olika sätt jobbat mycket med i Uppsala och som är viktiga för kommunens utveckling.

De två första motionerna jag skrev kommer från vår distriktskongress hemma och handlar om LSS. Den ena om att boendestöd ska bli en egen boendeform inom ramen för LSS-lagstiftningen, den andra om rätten till sexuell hälsa för personer med LSS-beslut.

Tre av motionerna tar sin utgångspunkt i Uppsala kommuns arbete med nyanlända. Det handlar om behovet av förändringar i sekretesslagstiftningen för att underlätta samarbete mellan förvaltningar, om behovet av samordningsnummer för att underlätta den asylsökandes möte med det offentliga och om en enhetlig definition hos myndigheterna av just termen nyanlända.

Jag har också tagit upp det behov många kommuner har av ett utbyggt stamnät för el. Ledtiderna för förstärkningar av nätet är allt för långa, över tio år. Processen för detta måste ses över och effektiviseras. Tidsplanen för ökningen av effektutrymmet måste gå i takt med de utbyggnadsplaner som finns i kommunerna.

Slutligen lyfte jag den för Uppsala alldeles avgörande investeringen i fyrspår mellan Uppsala och Stockholm. Med erfarenhet från andra stora infrastrukturinvesteringar är det viktigt att ta fasta på betydelsen av att de statliga aktörerna är samordnade och att projektledningen får ett tydligt mandat att samla alla relevanta aktörer. Samhällsviktiga infrastrukturprojekt får inte försenas på grund av att alla inte sätter sig runt sammanträdesbordet och drar sitt strå till stacken.

måndag 19 november 2018

Politicast

Nu startar jag en spännande resa för att finna nya vägar till politisk kommunikation och dialog. En dialog om Uppsala, Sverige och världen. Om klimatfrågor och hur vi ska ställa om Sverige. Och om hopp. Hopp om ett samhälle som håller ihop. Om ett starkare samhälle och ett tryggare Sverige

Jag hoppas du vill vara med på den resan genom att engagera dig här på min blogg eller lyssna på min alldeles nya PODCAST! Länk till den finner du här nedan. Har du idéer på teman för podcasten, eller om du har frågor som du vill att jag svarar på i den eller här på bloggen, skriv ett meddelanden till mig här eller maila på marlene.burwick@riksdagen.se

Vill du hjälpa mig en bit på vägen? Dela då gärna detta inlägg! Tack!

Min nya podcast - på Politicast

måndag 22 oktober 2018

Modernisera Sverige

Skriver i dagens UNT om vikten av att ställa om Sverige för att möta klimatkrisen. Genom en aktiv klimatpolitik kan Sverige gå före och investera i klimatvänlig teknik. Det ställer om Sverige och stärker våra företags konkurrenskraft.

Läs hela texten här nedan.

Torka, bränder, stormar och översvämningar. Döda korallrev, förlust av biologisk mångfald och höjda havsnivåer. IPCC:s rapport om hur vi ska klara 1,5 gradsmålet i Parisavtalet slår ner med full kraft och lämnar ingen oberörd. Min dotter oroar sig och har många frågor, och jag kramar henne och säger att hon inte ska vara rädd.

Men klimatkrisen är kanske mänsklighetens svåraste utmaning. Det kommer kräva stora ansträngningar från alla delar av samhället och av oss alla på en individuell nivå. Under den föregående mandatperioden har regeringen gjort historiskt stora klimatinvesteringar. Men vi behöver göra mer. För Sverige kan göra skillnad.

Vi socialdemokrater vill ta oss an uppgiften genom tydliga och tuffa klimatmål och genom att modernisera Sverige. Vi har i Sverige en stark tradition av att ställa om. Med omställningen mot ett fossilfritt samhälle möter vi klimathotet och kan samtidigt skapa nya gröna jobb.

Genom en aktiv klimatpolitik går Sverige före och investerar i klimatvänlig teknik vilket stärker våra företags konkurrenskraft. Vi ska göra det lönsamt för företag att agera miljövänligt och måste därför fortsätta med klimatinvesteringar i industrin. Genom till exempel industriklivet kan Sverige bli först i världen med fossilfri stålproduktion genom Hybrit-projektet. Men det är viktiga satsningar som lever farligt eftersom moderaterna helt vill avskaffa stödet.

Ett stort ansvar för omställningen har landets kommuner med hållbar stadsbyggnad, utvecklingen av smarta städer, avfallshantering och kollektivtrafik. Klimatklivet har lett till viktiga investeringar, bland annat av 14 000 laddstationer över hela landet, och med stadsmiljöavtalen får kommunerna stöd att bygga ut kollektivtrafiken.

Det är med stadsmiljöavtalets hjälp Uppsala kan planera för en utbyggnad av spårvagnar. Utbyggnaden av en kapacitetsstark kollektivtrafik, en ny station i Bergsbrunna och av fyrspår mellan Uppsala och Stockholm är avgörande för Uppsalas framtida utveckling och en viktig del av den största tågsatsningen i modern tid som regeringen presenterade i våras.

Att få fler att åka tåg och kollektivtrafik är en viktig del för att klara omställningen. Men vi måste också på andra sätt minska utsläppen i transportsektorn. I den kommande klimatstrategin måste vi staka ut vägen framåt för reduktionsplikten. Den innebär krav på inblandning av hållbara biodrivmedel i bensin och diesel. Målet är 50 % förnybart till 2030. Tydlighet i frågan är viktig eftersom branschen behöver långsiktiga spelregler för att ställa om produktionen.

Även utsläppen från flyget måste minska. Flygskatten bör vara kvar och vi vill se över möjligheten att införa styrmedel för fler gröna inflygningar, införa reduktionsplikt och inblandning av biobränsle även för flyget.

En viktig utgångspunkt i klimatpolitiken måste vara att göra det lättare för människor att ta ett klimatansvar i sin egen vardag. Vi måste satsa på en hållbar konsumtion och en cirkulär ekonomi.

Sverige måste vara en stark kraft i FN och EU för en mer ambitiös klimatpolitik. Det handlar bland annat om att driva på internationellt för att skärpa åtagandena i Parisavtalet. Vi måste också verka för att kolkraften fasas ut i EU, att utsläppshandeln blir striktare och att den gröna fonden med stöd till klimatåtgärder i utvecklingsländer stärks.

Vi behöver ett världssamfund som går från ord till handling. Klimatförändringarnas effekter är skrämmande påtagliga. Extra sårbara blir de hundratals miljoner människor som fortfarande lever i extrem fattigdom. Nu behövs inte fler stora löften – utan konkret handling för att nå de ambitiösa mål som satts upp.

Klimatet är vår tids största ödesfråga. Tillsammans kan vi se till att bekämpa klimathotet och göra Sverige till världens första fossilfria välfärdsland. Det är ett hårt och svårt arbete, men vi ska lyckas. Det är vi skyldiga våra barn.