lördag 23 juli 2011

En mardröm

Jag reagerar fysiskt på händelserna i Norge. Andas snabbt och ytligt och benen rycker som om dom gör sig redo att springa. Har ägnat en stor del av kvällen med att tala med barnen om mördaren och att han är inlåst och att de kan känna sig trygga. Men det trodde väl partivännerna på ön också.

Minns så väl mina SSU-läger. Glädjen. Diskussionerna. En förälskelse. Minnesbilderna blandas med bilderna nu på döda kroppar i sommaridyllen. Jag har varit aktiv socialdemokrat i över 25 år och banden till Norge och partivännerna där är stark. Attacken på demokratin och öppenheten är avskyvärd. De känslorna blandas med den rena skräck jag som mamma känner när jag tänker på alla de mammor och pappor som idag har fått det värsta besked som finns. Ditt barn kommer inte hem någon mer gång.

Nu på måndag planerar SSU en minnesstund för offren - våra kamrater. Tack SSU för att ni ger oss möjlighet att sörja tillsammans och hedra de omkomna.