Så nära - men ändå så långt ifrån

Igår på kommunfullmäktigt debatterade vi min och Erik Pellings motion om att göra sociala investeringar möjliga. Vi vill att kommunstyrelsen ska få i uppdrag att ta fram ett förslag till en social investeringsfond som passar Uppsalas förhållanden. Men om man behöver inspiration kan man till exempel titta på Norrköping, Umeå, Nynäshamn, Trelleborg, Kalmar eller Örebro. För att nämna några.

I debatten framställs det som att alla är helt överens om att förebyggande arbete behövs och är viktigt. Om det är så är det bra. Men problemet är att den borgerliga majoriteten verkar tycka att Uppsala redan gör allt som behövs och inte ser behov av att utveckla området.

I många andra kommuner och inom SKL har man istället uppfattningen att vi behöver arbeta mycket mer förebyggande, att vi behöver samarbeta med andra huvudmän mycket mer, att vi behöver se över ersättningssystem och lednings- och styrningsfrågor samt att vi behöver avsätta mer medel till tidiga insatser. Jag delar den uppfattningen.

Att vilja utveckla ett område betyder inte att allt som görs idag är dåligt. Tvärtom. Jag tycker Uppsala på många sätt arbetar mycket bra och är en förebild. Men jag är också fullständigt övertygad om att vi, för att klara de utmaningar vi står inför, behöver vara modiga, tänka nytt och lära av andra.

Efter en lång debatt där alla framhöll vikten av förebyggande arbete röstade majoriteten i fullmäktige för avslag på vår motion. Så nära - men ändå så långt ifrån.

Borgarna i Uppsala sitter på läktaren



Utdrag ur Dagens Samhälle nr 27

Sociala investeringar är en het fråga i Kommunsverige idag. Den är aktuell i många kommuner, uppe på dagordningen i SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) och en viktig punkt på Kommek som inleds idag i Malmö. Kommuner med alla olika partifärger i ledningen är med och utvecklar denna viktiga fråga. Men i Uppsala väljer den borgerliga majoriteten att avslå min och Erik Pellings motion i frågan och ställer sig frågan varför man överhuvudtaget ska arbeta med sociala investeringar.


Att förebygga och förhindra att unga med behov av särskilt stöd hamnar snett i livet sparar både mänskligt lidande och pengar. Och att aktivt arbeta för att bekämpa långtidsarbetslöshet och social utslagning är en bra politik men även en klok investering. Men med en kommunal planering som i praktiken sällan ser längre än till nästa budgetår har det visat sig svårt att få fram pengar till förebyggande insatser. Här krävs nya grepp!

Investeringar i byggnader och infrastruktur är vardag i den kommunala verksamheten. Men att på samma sätt investera i människor har hittills varit nästan omöjligt. Trots kunskapen om det förebyggande arbetets betydelse används resurserna i allt för stor utsträckning till att reparera skadorna i efterhand.

Utdrag ur Dagens Samhälle nr 27

Tanken med sociala investeringar handlar om att styra om resursanvändningen över tid så att ett nytt förhållningssätt med ett större fokus på tidiga insatser kan få fäste. Norrköping och Umeå är exempel på kommuner som har infört sociala investeringar och Göteborg har fattat beslut om att göra det. Norrköping fokuserar på insatser för att stödja barn med särskilda behov och på att bekämpa långtidsarbetslöshet (se bild).

De utmaningar som Uppsala står inför kräver att vi vågar tänka nytt och erkänna vikten av att jobba förebyggande och tillsammans med andra aktörer. Att välja att sätta sig på läktaren och tro att vi inte behöver ta till oss nya ideer är inte att ta ansvar för Uppsala och för framtiden. Min uppmaning till väljarna i Uppsala är att i nästa val sätta borgarna permanent på läktaren.

Gör sociala investeringar möjliga i Uppsala!

Att det är bättre att agera förebyggande än att försöka reparera skador i efterhand är en gammal sanning. Dessutom är det en bättre ekonomisk politik. I en motion till kommunfullmäktige föreslår vi Socialdemokrater därför att det inrättas en social investeringsfond i Uppsala. Den ska användas till att förebygga marginalisering, skolavhopp och långvarig arbetslöshet.

Investeringar i byggnader och infrastruktur är vardag i den kommunala verksamheten. Men hittills har det varit nästan omöjligt att på samma sätt investera i människor. Trots att de flesta är ense om att vi måste satsa mer förebyggande används resurserna i allt för stor utsträckning istället till att reparera redan uppkomna skador.

Det barn som växer upp i en miljö där han eller hon riskerar att hamna i ett utanförskap, med dåliga skolbetyg, en väntande arbetslöshet samt ett eventuellt missbruk, drabbas inte bara av en personlig tragedi. Utanförskap innebär också stora kostnader för samhället.

Enligt nationalekonomen Ingvar Nilsson, som under flera år arbetat med just de här frågorna, finns det inte en riskaktie på börsen som är så lönsam som att verkligen satsa på barn och unga. Genom att sätta en prislapp på utanförskapet har han gjort det möjligt att tala om vad det är värt att undvika utanförskapet.

Genom att avsätta ekonomiska resurser för sociala investeringar gör vi det möjligt att prioritera det förebyggande arbetet i Uppsala kommun. Det handlar inte om någon engångsinsats utan om ett nytt förhållningssätt med större fokus på tidiga insatser.

Försä(M)ringar för barnen

Vi socialdemokrater tillsammans med miljöpartiet och vänsterpartiet i barn- och ungdomsnämnden reserverar oss mot den budget som den borgerliga majoriteten i nämnden antagit för år 2012. Samtidigt vill vi kraftfullt protestera mot majoritetens mycket bristfälliga hantering av hela budgetärendet.

När nämndledamöterna efter allt trassel till slut skulle besluta om budgeten gjorde man detta med tillägget att man avser att senare förändra fördelningen inom ramarna samt redigera texterna. Nämnden vet alltså inte ens nu innebörden av den budget som fastställts.

Det man emellertid kan konstatera är att den av majoriteten antagna budgeten saknar ambitioner att förbättra situationen för såväl förskola, grundskola som kultur och fritid för barn och unga. Verksamheternas kostnadsökningar kompenseras inte varför denna budget i realiteten innebär nedskärningar inom alla verksamhetsområden.

Inom kultur och fritid för barn och unga sänks totalsumman med en miljon. Exakt vilka verksamheter som ska behöva skäras ner eller helt läggas ner vill majoriteten inte säga än, men att det blir försämringar för Uppsalas unga är tydligt. Enligt de ansvariga tjänstemännen handlar det bl a om färre elever i kommunala musikskolan, kortare öppettider på fritidsgårdarna, nedläggning av några öppna verksamheter samt en minskning av de fria föreningsbidragen med 24 %! En miljon är en relativt låg summa i BUNs budget, men de pengar som försvinner från föreningslivet är pengar som kan göra stor skillnad och ge stor effekt för varje krona eftersom det läggs till ideella krafter till dem. Dessutom finns det många positiva bieffekter av att sponsra ungas engagemang – som en tilltro och tillhörighet i samhället och demokratiträning. Att satsa förebyggande är något som görs allt för lite i samhället idag, och vi vill på inget sätt vara med och bidra till att minska de insatser som görs för att skapa skyddsfaktorer för unga.

I våra respektive budgetar som lades fram till kommunfullmäktige finns betydligt större summor avsatta till skolan, och den indragning av medel som nu beslutades om från KF hade heller inte behövt göras. I våra budgetförslag får verksamheterna kompensation för kostnadsökningar och vi gör särskilda satsningar på musikskolan och socialt förebygganda verksamheter. Kvaliteten inom förskolan och grundskolan hade kunnat höjas.

I budgeten ligger också en justering och omfördelning av strukturersättningen till grundskolan. Det har sedan tidigare beslutats att modellen ska ses över, och vi anser att det är konstigt att föregå den översynen med att göra förändringar redan nu, på ett ogenomtänkt sätt.

Vi har inte råd att spara på förskolan, grundskolan eller på de förebyggande åtgärder som finns idag för barn och unga. Både kommunens ekonomi och Uppsalas ungdomar skulle vinna på att vi satsar istället för att sparar.