Efterlysning - var finns den politiska viljan?

Var finns den politiska viljan att förändra och förbättra samhället? Inte hos den borgerliga majoriteten i Uppsala kommun i alla fall. Vi har ikväll haft kommunfullmäktige och bland annat debatterat frågan om förskolekrisen i Uppsala, om socialdemokraternas förslag om en jämställdhetskommission och om vräkningar av barnfamiljer.

Några ordentliga svar av Cecilia Forss (M) fick inte alla de barnfamiljer som drabbats av förskolekrisen. Cecilia skyller det mesta på Fastighetsnämnden och på oss socialdemokrater. Att Uppsala kommun haft borgerlig majoritet sedan 2006 verkar inte spela någon roll. Med en bättre samordning och samverkan mellan nämnderna och en ordentlig lokalförsörjningsplan hade vi nått mycket längre. Ansvaret är politiskt. De som drabbas är föräldrarna och barnen.

Vår motion om jämställdhetskommission handlar om att samla de politiska partierna och fackförbunden för att ta ett gemensamt ansvar för att åstadkomma jämställda löner och jämställda arbetsvillkor i kommunen. Yrkesgrupper där kvinnor är i majoritet har större andel deltidstjänster, fler timanställningar, otryggare anställningar, högre arbetsrelaterad ohälsa och sämre lön. Uppsala kommun är en stor arbetsgivare och har därmed ett stort ansvar för att bidra till ändrade strukturer, och kommunens jämställdhetsarbete bör bli tydligare och ges en bättre styrning. En jämställdhetskommission kan vara en motor i ett sådant förändringsarbete. Men den borgerliga majoriteten är nöjd med läget som det är nu och avslog motionen.

Avslutningsvis vräkningar av barn. Trots mål i Utbildning- och arbetsmarknadsnämnden och en "mental nolltolerans" (Mohamad Hassan pekar på att nollvisionen inte finns skriftligt i kommunen, men att vi har den mentalt) så vräks barnfamiljer i Uppsala. Från 2008 till september 2011 har 31 barn vräkts. Och med utgångspunkt från barnkonventionen och ett barnperspektiv tycker inte jag att kommunen gör tillräckligt. Varje vräkning av ett barn är ett misslyckande. Jag bär med mig den känsla som jag uppfylldes av när jag fick höra exempel på de frågor barnen själva ställer när det är dax att utföra vräkningen. "Mamma, får jag ta med mig min nalle?". Vad är det vi gör med barnen? Jag har högre ambitioner för Uppsala än så.