Barns brukarmedverkan

Idag var jag på ett spännande seminarium om kunskapsbaserad praktik inom socialtjänsten. Ett av passen handlade om barns brukarmedverkan och socialt arbete för barn och ungdom. En forskningscirkel i regionförbundets regi är startad med länets kommuner tillsammans med forskare från Uppsala universitet.

Varför ska man då jobba med barns brukarmedverkan? Barnkonventionens implementering är förstås ett svar. Ett annat är att man bör se barn som aktörer i sina egna liv, erkänna barns kompetens och deras rätt till delaktighet - att få göra skillnad!

Det har alltså ett värde i sig som en demokratisk rättighet. Men det har även en annan nytta - som kunskapskälla, fler förslag ger bättre resultat, empowering för brukaren/barnet (stärker självkänslan) och som kunskapskälla för uppföljning, utvärdering och utvecklingsarbete.

Vilka barn ska man jobba med? Det får man förstås bestämma utifrån de lokala förutsättningarna och de mål man har med arbetet. Det kan handla om det enskilda barnet, barnkollektivet, eller vissa kategorier som placerade barn.

Utgångspunkten i arbetet måste vara BBIC (barnets bästa i centrum) och man behöver en rik verktygslåda med frågelistor, checklistor, samtalsstöd, enkäter, validerade instrument och barns egna texter och bilder. Man behöver hitta en delaktighet som inte är belastande och som anpassas till det enskilda barnet. Barnet kan vara delaktig i det lilla i det dagliga eller mer djupt involverad i olika faser av processen.

En svår fråga är vilken vuxen som är medpart i barns medverkan. Förtroende och kontinuitet är viktigt, samtidigt som man behöver ta hänsyn till oberoende och jäv och att så få personer som möjligt är inblandade för barnets skull.

Dilemman finns det gott om. Föräldrars intressen, behov och godkännande. Barns förförståelse av socialtjänsten. Resurser i tid och personal, personalomsättning och samverkan.

En viktig frågeställning är vilka möjligheter och rättigheter som socialtjänsten ger barn?

Kommentarer från vad barnen själva tycker är viktigt är väldigt talande:

-Soc måste prata med alla barnen och fråga hur de mår.

-Barnet och familjehemmet måste passa ihop.

-Soc måste berätta hur mamma och pappa får hjälp.

-Barnen vill veta vad som händer med syskonen och vill träffa dom!

Barnens synpunkter visar tydligt att vi har ett stort och viktigt arbete framför oss för att utveckla det social arbetet för barn och ungdomar.