Min fantastiska farmor är nu borta. Hon somnade in stilla natten mellan onsdag och torsdag. Den sista tiden har hon varit väldigt svag och till slut kunde hon varken äta eller dricka. Men det är inte så jag kommer minnas min farmor.
Farmor är en kraftkvinna. Hon blev 89 år och hon har berättat mycket om sin barndom. Om fattigdomen och att hon fick tjäna som piga när hon var väldigt ung. Om sin kära syster Alice som när hon var nybliven mamma fick TBC och dog. Och farmor kämpade med en lillebror som var alkoholist. Den kampen var förgäves, brodern frös ihjäl en kall natt i en snödriva.
Fattigdomen satte djupa spår i min farmor. Hon reagerade starkt när hon blev "niad" på en affär. Att tjäna som piga och att säga "ni" och "herrn" tillhörde det gamla enligt farmor. Nu säger vi DU till varandra. Farmor hade också alltid väldigt svårt att unna sig själv saker. Hon fyndade på loppis och på auktioner men kunde ge oss barnbarn dyrbara presenter.
Farmor var en oerhört generös person, inte bara med presenter, utan med tid, omtanke och skratt. Jag har en hel kökssoffa som vittnar om ett av hennes stora intressen - att virka. Jag har så många vackra dukar som minne. Farmor var också en naturmänniska och älskade att fiska så det har jag gjort mycket men henne och farfar. Nu när jag skriver kommer ett minne till mig. En augustikväll för länge sen. Vi är i farmor och farfars stuga vid en liten sjö utanför Sala och fiskar kräftor. Det är mörkt och varmt och jag är glad och trygg.
Jag älskar dig farmor och kommer sakna dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar