Fascineras av min 5-åriga sons fantasi och outsinliga berättande. Det är näst intill omöjligt att få en syl i vädret när han är i närheten. Vid nattningen ikväll utspelade sig följande diskussion:
Jag: Snälla älsklingen, nu måste du vara lite tyst så vi kan sova.
J mumlar något ohörbart.
Jag: Vad säger du?
J: Jag pratar för mig själv.
Jag: Men vi måste sova nu.
J: Mamma, imorgon är det söndag. Då får jag prata hur mycket jag vill!
Han funderar en stund och lägger sen till - men du kan också få prata lite, och du ska också få prata lite med pappa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar