Jag är så himla stolt! Min kära "lilla" kusin Emil är på väg att bli något riktigt stort! Jag ska berätta från början. Emil och jag (med varsin syster) är uppvuxna i Sala där våra familjer bodde väldigt nära varandra och umgicks jämt. Min mamma och hennes syster stod väldigt nära varandra och vi fyra barn var som syskon. Att min moster var ensamstående mamma gjorde än mer att vi tydde oss till varandra i familjerna.När min moster Gunilla sedan dog i cancer 2001 var det en enorm chock och sorg som drabbade oss alla, speciellt Emil som då bara var 21 år. Det blev väldigt tomt efter Gunilla. Hon var fylld av glädje och energi, aktiv överallt och ägnade sitt yrkesverksamma liv åt att jobba med förståndshandikappade. Alla älskade Gunilla.
Men Emil har något alldeles speciellt, och han är så stark! Han kämpade på trots allt, lyckades komma in på scenskolan i Stockholm och gör nu succé på Uppsala Stadsteater i bland annat Knutby, Palme och Den Metrosexuelle Mannen.
Emil är nu nominerad till utmärkelsen Rising Star som delas ut i samband med Stockholm filmfestival. Hur det går med den här utmärkelsen får vi veta i november då vinnaren utses - men för mig är han redan en stjärna. Min lilla kusin är STOR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar