Upphandling för jämställdhet

Kommuner och landsting köper varor och tjänster för minst 500 miljarder kronor per år. Den köpkraften ska vi använda för att främja jämställdhet i samhället, det skriver företrädare för Sveriges Kommuner och Landsting. Här nedan följer artikeln i sin helhet.

"Kommuner och landsting köper varje år varor och tjänster för minst 500 miljarder kronor. Det är en sjundedel av Sveriges samlade BNP. Allt mer av kärnverksamheterna vård, skola och omsorg utförs av externa leverantörer. Upphandlingen sker i strikt reglerade former enligt lagen om offentlig upphandling (LOU) och lagen om valfrihetssystem (LOV).

Lagstiftningen ger upphandlande myndigheter möjlighet att ställa olika krav på leverantörerna utöver själva tjänsten eller varan.

På miljöområdet har kommuner och landsting kommit ganska långt när det gäller kravställandet. Men när det gäller jämställdhetskrav tycks det råda en överdriven försiktighet, kanske för att det finns en osäkerhet om vad lagen tillåter.

I själva verket har vi stora möjligheter att ställa krav på leverantörerna för att främja jämställdheten i samhället. Lagstiftningen säger till och med att vi ”bör” beakta sociala hänsyn – där jämställdhet mellan kvinnor och män är en del ­ vid upphandlingen.

Hållbar jämställdhet är namnet på SKL:s stöd till jämställdhetsintegrering i kommuner och landsting, det vill säga att införliva ett jämställdhetsperspektiv i alla delar av verksamheten. Här utgör den offentliga upphandlingen en viktig del.

Nu har SKL tagit fram riktlinjer som klargör de juridiska möjligheterna att ställa jämställdhetskrav vid upphandling. Vi ger också konkreta exempel på hur det kan se ut i verkligheten.

Ett företag som vill sälja varor eller tjänster till Växjö kommun ska bifoga en aktuell jämställdhetsplan och förbinder sig att inte diskriminera någon i sin verksamhet, ett krav som också gäller underleverantörer.

Ett vårdföretag som vill sälja tjänster till Stockholms läns landsting ska kunna följa upp att kvinnor och män får en likvärdig vård.

Leverantörer som ska ingå avtal med socialnämnden i Bollnäs ska följa nämndens jämställdhetspolicy som slår fast att jämställdhetsarbetet är en del av ett pågående kvalitetsarbete och att kvinnor och män ska få likvärdig behandling.

Det är naturligtvis också viktigt hur man ställer krav, det vill säga att kraven är tydligt formulerade, relevanta ur ett jämställdhetsperspektiv, samt att de är möjliga att följa upp. Jämställdhetsintegrering handlar om att formulera mål och följa upp dem på ett sätt som synliggör kvinnor och män i resursfördelning, bemötande och service.

I ett jämställt samhälle svarar all offentligt finansierad verksamhet mot både kvinnor och mäns villkor och behov. Kommuner och landsting ska ge likvärdig och bra service till kvinnor och män, flickor och pojkar.

Det ansvaret har vi oavsett om det är en privat utförare eller den egna organisationen som tillhandahåller servicen.

Anders Knape
ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting

Carina Sándor
ordförande i styrgruppen för Hållbar jämställdhet, ledamot i beredningen för demokratifrågor

Lars Dahlberg
1:e vice ordförande i förhandlingsdelegationen"

Anna Lindh - älskad och saknad

Jag förstod redan innan Göran Perssons presskonferens att katastrofen var ett faktum. Redan den 10 september när knivskärningen av Anna Lindh rapporterades kände jag att det var något fruktansvärt som hade hänt. Under natten var jag uppe med jämna mellanrum för att söka information. Och så var det dax för presskonferens och Göran öppnade dörren. Och marken rämnade. Anna var död. "Min" SSU-ordförande, vår utrikesminister, och kanske, den statsminister vi aldrig fick. Och mamman Anna som efterlämnade två pojkar.

Nio år har gått sedan den dagen. Men sorgen är fortfarande påtaglig. Och minnet av den dagen. Jag var ledig och hade möjlighet att gå till partiexpeditionen och sörja med partivänner. Dagen efter anordnades en minnesstund i Domkyrkan. Så vackert och så svårt. Jag satt med Thomas Östros som mist en kollega och nära vän och han fingrade på telefonen, med Annas telefonnummer och meddelanden från henne och det blev svårt att andas.

Den 15 september började jag ett nytt jobb, på den Socialdemokratiska riksdagsgruppen. Och jag kom till en arbetsplats i chock. Mina arbetsuppgifter den första veckan var att hjälpa till inför Annas minnesstund, och på fredagen åkte jag till Arlanda för att vara med och ta emot gäster från jordens alla hörn. När alla kommit och det var dax att åka tillbaka till Riksdagen var minnesstunden igång i Stockholm Stadshus. Staden var avspärrad och polishelikoptrar svävade över hustaken. Det var en surrealistisk känsla att gå igenom ett nästan tomt Stockholm.

Jag träffade Anna första gången på SSU:s valläger i Malmö sommaren 1988. Hon är min främsta politiska förebild. Engagerad, kunnig, strategisk, varm, modig och tydlig. Hon var utrikesminister och samtidigt en mamma som ringde hem till pojkarna från möten på andra sidan jorden för att prata och höra efter om läxor var gjorda. Anna hade en förmåga att lysa upp alla rum hon kom in i.

Kära Anna, vad jag saknar dig!

Kultur - en mänsklig rättighet

Jag hade förmånen att ikväll, på Kulturnatten, hålla tal för Kurdiska föreningen på deras arrangemang på Forumtorget. Det var en fantasktisk kväll och torget var fyllt med folk, musik och dans.

Det jag sa var ungefär det här:

"Kulturen är viktig genom att den förmedlar något vackert, spännande eller känslosamt. Den är viktig för att den hjälper oss att kanalisera våra åsikter, utgör en arena för samtal och debatt och granskar och ifrågasätter det samhälle vi lever i. Kultur ger oss människor möjlighet att formulera drömmar, uttrycka känslor och skapa oss en identitet. Genom kulturen kan vi upptäcka nya tankar, idéer och perspektiv.

Kultur är det vi fyller livet med; som ger en djupare innebörd och hjälper oss att förstå både oss själva, andra och det samhälle vi lever i.

Att skapa förutsättningar för kultur att blomstra, är att skapa förutsättningar för ett levande, demokratiskt samhälle. Sverige, och världen behöver mer, inte mindre, kreativitet för att lösa alla de komplexa utmaningar vi står inför.

Att få uttrycka och uppleva kultur är en mänsklig rättighet som vi alla måste kämpa för."

Sjuka hus och sjuka barn

Mögel, mögel, mögel. Man blir ju alldeles galen. Nu i veckan har jag bland annat besökt Årstaskolan och Brantingskolan, två av Uppsalas skolor som har mögel/luftproblem och som ska evakueras. På båda skolorna har jag mött en otroligt engagerad skolledning och personal men det de också delar är en oro och frustration. Oro för hälsan hos eleverna och personalen och en frustration över att inte få ordentlig information och att det trots många kontakter med ansvariga på fastighetssidan tagit så lång tid att upptäcka felen och beslutat om evakuering.

När jag i tisdags besökte Årstaskolan var planerna för evakuering satta till jul. Men efter att Arbetsmiljöverket nu beslutat att utdöma vite om skolan inte evakueras senast den 15 oktober har nu beslut om snabbare evakuering tagits. Läs mer i reportage av Radio Uppland.

Det är bra att processen nu snabbas på, men man kan inte låta bli att tänka att hotet om vite på 500 000 är en del av orsaken. Att barn och personal blir sjuka har man vetat en längre tid. Vad är det värt?